faking it ➳ felix sandman

elva

När jag slår upp ögonen igen får jag mig en rejäl chock. Det första jag lägger märke till är att jag inte ligger i min egna säng. Lakanen luktar inte som de brukar göra, som mig alltså. I detta rummet är majoriteten av sakerna svarta. I mitt rum finns knappt några svarta pinaler allts, kanske någon liten dekoration men annars inget alls. Och sedan finns det inte heller något sminkbord i detta rummet. 

Jag håller ett hårt tag om täcket omkring mig samtidigt som jag granskar rummet noggrant. Ljudet av en dörr som öppnas hörs och i ögonvrån kan jag se hur en gestalt kommer in i rummet. Nervöst vänder jag mitt huvud mot personen och sedan släpper jag ut en suck av lättnad. Det är Felix rum jag är i. Felix bor här. 

Jag hör ett litet småskratt komma från Felix håll och jag sätter mig upp i sängen, fortfarande med täcket omkring min kropp. "Vad är det som är så kul?" frågar jag och lägger mina armar i kors. Han rycker på axlarna och slår sig sedan ner på sin skrivbordsstol, fast han sätter sig på fel håll och lutar därför sina händer mot ryggstödets topp. "Du visste inte vart du var, ellerhur?" säger han och jag ler lite generat mot honom. Han kom på mig. Jag måste ha sovit så himla djupt att det har fått mig att glömma allt som hände igår. Eller, iallafall nästan allt. 

Kyssen, den kommer jag ihåg. 

Hans varma, mjuka läppar ovanpå mina. Första kyssen varade i några sekunder. Nästa blev lite längre och det övergick tillsist till grovhångel. Men inget annat hände, det kan jag svära på. 

"Kanske" säger jag och gäspar sömnigt. "Du är väldigt söt när du sover" säger Felix plötsligt och jag ger honom en skeptisk blick. Jag kan inte avgöra ifall han talar sanning eller inte. "Tack..tror jag?" säger jag osäkert vilket får honom att skratta till lite åter igen. 

Det är ungefär nu som jag upptäcker att jag inte har min egna tröja på mig, utan jag antar att det är Felix tröja. Jag lyfter upp täcket och ser att jag endast är klädd i trosor. "Ehm, du..Felix.." stammar jag fram. Felix börjar skratta åter igen och lägger sedan sitt huvud på sne. "Bytte jag om igår?" frågar jag sömnigt. 

Hans blick sjunker ner mot marken. Ett stort leende leker över hans läppar och sedan skakar han på huvudet innan han sedan tittar upp på mig igen. "Åh..så du." börjar jag men han avbryter mig direkt. "Yes" säger han med ett stolt leende och jag himlar med ögonen. Det är ganska typiskt av en tonårskille att göra som han gjorde. Det lär väl vara deras största dröm, att få se en tjej endast iklädd underkläder. 

"Tack för kyssen igår förresten" säger han och mina kinder blir en aning rödare än vad de var tidigare. "Tack själv" svarar jag så självsäkert jag bara kan. 

Den betydde något för mig. Ganska mycket faktiskt. Men jag vet inte riktigt vad den betydde för honom. Såklart hoppas jag ju på att den betydde något för honom, och ganska mycket även där. Men jag vet verkligen inte. Den senaste tiden har han ju gett mig lite oklara signaler så jag begriper mig inte på hur jag ska tolka hans handlingar. 

"Detta kanske är en dum fråga..men" börjar jag men tar sedan en liten paus för att samla ännu mer mod. "Betydde..betydde kyssen något för dig?" frågar jag nervöst och spänner hela min kropp. Jag kände att jag på något sätt var tvungen att fråga honom. Men samtidigt så vet jag inte riktigt ifall jag vill få något svar på den frågan, om svaret är nej då. Hans leende försvinner en del och han vänder blicken bort från mig. 

toppen. 

"Du Louise, jag är jätteledsen men jag har mycket att göra idag, är det lugnt om du drar?" säger han och mitt hjärta sjunker ner till golvet. Det var inte direkt det svaret jag väntade mig. Jag försöker säga något men vet inte riktigt vad. Allt som kommer ut är något otydligt mummel. Därför beslutar jag mig istället för att nicka. "Bra, tack, men då ses vi någon annan gång då?" säger han och jag nickar på huvudet med ett stelt leende. 

I en hög på golvet bredvid ligger mina kläder. Jag drar på mig dem och räcker sedan tillbaka hans tröja till honom. Stämningen mellan oss är stel. Riktigt stel. Jag borde verkligen inte ställt den frågan. 

"Hejdå rå" säger han när jag klivit utanför ytterdörren. "Hejdå" säger jag svagt och pressar fram ett vänligt leende innan jag påbörjar min väg hemåt. 

vad tusan var det egentligen som hände nyss?