Älskade mig

3/5

Jag väcks av en slafsig, allt för blöt kyss på ögat, och det tar bara någon sekund innan jag inser att det är Bamse.

"Nej" muttrar jag. "Inte ögat, Bamse"

Jag hör Patrick skratta åt mig. Han är alltså vaken. Jag är beredd att satsa min högra arm på att han lyft upp Bamse i sängen och manipulerat honom till att svika mig så här. Eller så är Bamse bara en valp, busig och har noll koll på vad som är okej och inte. Oklar situation.

Jag puttar Bamse lite löst bort från mitt stackars assnygga ansikte. Ja, ursäkta, men så är det faktiskt. Sen reser jag mig med stor möda och blänger på Patrick.

"Vad fan fnissar du åt då?"

"Du är jättesnygg när du sover" svarar han glatt.

"Du kan inte rimligtvis ha skrattat åt det" protesterar jag.

"Nej, det stämmer. Jag bara skrattade åt hur du ena sekunden såg fridfull och jättesnygg ut, och sen andra var du sur och bara snygg"

"Asså" skrattar jag. "Du är för fan helt knäpp"

"Det är jag det. Din pappa har ringt dig två gånger föresten"

"Vad ville han?"

"Prata med dig gissar jag" säger Patrick drygt och himlar med ögonen.

"Du svarade inte alltså?"

"Nej, det är ju din mobil, och din pappa"

Han ser på mig som om det är jag som är dum i huvudet, som att det är fullständigt självklart att han inte kan svara i min mobil, när han ser att det är min pappa, och säga att jag sover men att han kan ta ett meddelande eller väcka mig. Ja, jag är den knäppa här.

Så, eftersom att Patrick är helt fucking normal, så måste jag nu ringa pappa. Inte för att jag har något emot att ringa honom, men jag gör det hellre på mina egna villkor. Gud, jag måste ha sovit kasst. Varför är jag så jävla gnällig? Åh, stackars lilla rika Tony måste ringa sin rika, assnälla pappa som säkert bara vill köpa honom en båt eller nåt. 

Skärpning, japp, nu skärper jag fan till mig. Jag ringer pappa utan fler tysta protester.

"Hej gubben!" säger han glatt efter några signaler. 

"Hej pappa, sorry att jag inte svarade, jag sov"

"Ja, det förstod jag, det är ingen fara. Jag tänkte bara kolla om du kan sova hemma ikväll, du har ju varit hos Patrick i tre dagar nu"

"En hos Nicke, två hos Patrick" rättar jag honom. "Men ja, absolut, jag kommer hem"

"Åh, toppen! Du får gärna ta med Patrick om du vill"

"Jag kan kolla med honom"

"Gör så. Hur mår du idag?"

"Har inte riktigt haft tid att känna efter, men bra skulle jag säga"

"Bra, bra" säger pappa lättat. "Och du har tagit din medicin?"

"Jadå"

"Idag?"

"Nej, jag har ju precis vaknat. Jag tar den till frukost, jag lovar"

"Okej, bra, tack. Gör det direkt. Vi ses till kvällen då"

"Yes"

"Älskar dig"

"Älskar dig också"

Jag lägger på. Vi sa inte hejdå ordagrant, men vi var på det klara med att konversationen var slut där.