Älskade mig

2/5

"Åh, Tony, är du gullig och räcker mig den röda filten bakom dig?" frågar Anita mjukt och ler mot mig.

"Ja, absolut" svarar jag och kastar den mot henne.

"Tack så mycket" ler hon, drar den omkring sig och lutar sig tillbaka mot Peter.

De sitter i hörnet av den stora, mörkgråa soffan. Peter har armen om Anita och lutar sitt huvud mott hennes. Det ser asmysigt ut. Själv sitter jag i det andra hörnet och det enda jag har att gosa med är en tjock kudde. Patrick sitter en halvmeter ifrån mig med armarna i kors och blicken fastlimmad på tv:n. En stund fick jag ha Bamse i knät, men sen tröttnade han och ligger nu utsträckt på den mjuka mattan, med magen upp mot taket.

Vi tittar på en film som Tobias valt ut, och är ungefär halvvägs igenom den. Patrick har inte tittat på mig en enda gång sen han frågade om jag ville ha cola eller sockerdricka. Detta var en kvart innan Tobias satte igång filmen.

Jag fattar ingenting. Eller alltså, jag har förstått att han inte vill att hans föräldrar ska veta att vi är ihop, men vafan? Vi har rört varandra tidigare utan problem, och man kan lugnt säga att vi har tittat på varandra tidigare. Men plötsligt är han så paranoid över tanken på att hans pappa ska märka något att han knappt vågar andas.

Varför vet jag dock inte riktigt. Alla Tobias släktingar vet om att han är bög, och har gjort det i nästan fyra år. Men trots det är han så pass nojig som han är. När jag frågade om det så sa han bara att Peter bara vet att han är bög "i teorin", vad nu det betyder. Visst, Patrick har aldrig haft en pojkvän förut, men ingen vettig människa låtsas väl vara helt fine med att ens son är homosexuell och sen sekunden han blir ihop med någon så inser man plötsligt att så var det minsann inte alls? Eller?

"Alltså, Tobias, kommer det hända något intressant här eller?" frågar Patrick surt och yttrar sina första ord sen vi satte oss i vardagsrummet.

"Men tyst" fnyser Tobias från fåtöljen.

"Ni killar kan gå till ditt sovrum om ni vill, Patrick" säger Peter och tar en klunk vin.

"Varför skulle vi vilja det?" frågar Patrick snabbt och ser nervös ut.

"Om ni inte vill se filmen" säger Peter långsamt och ser undrande på Patrick.

"Jaha, du menade....jaha"

Tobias skakar på huvudet och slänger en stöttande blick mot mig. Han tycker uppenbart jättesynd om mig som är ihop med hans neurotiska brorsa.

"Ja, vad trodde du att jag menade?" frågar Peter.

"Nä, jag...jag vet inte, jag bara tänkte..." mumlar Patrick smått panikslaget. "Strunt i det. Öh, jag ska på toa"

Han reser sig så snabbt att han välter chipsskålen och rusar ut ur rummet. Hans stressade steg i trappan hörs tydligt tills han kommit hela vägen upp, då hans existens plötsligt inte märks av längre. Utöver den stela stämningen han lämnat efter sig.

"Vad i...?" Peter ser undrande på Tobias, och sen på mig. "Vad hände nu?"

Jag och Tobias ser på varandra och försöker föra ett telepatiskt samtal om hur vi ska lösa det här på bästa sätt. Vi båda vet att Patrick inte vill att Peter och Anita ska veta, så att berätta sanningen är inte ett alternativ. Men samtidigt verkar ingen av oss riktigt komma på vad vi ska hitta på för vi stirrar bara på varandra.

Dock behöver vi plötsligt inte säga något längre, för Anita har format en egen teori.

"Jag tror att han tolkade det som att du menade att de skulle upp och... ja, ligga" säger hon. "Att du drog ett bögskämt"