Kapitel 21

1.2K 25 14
                                    

-Wolf's perspektiv-

Jag går i den långa korridoren. Jag är den sista som är vaken. Klockan är 1 på natten och jag har bara jobbat med planer och räknat pengar. Det brukar vara såhär. Att jag är vaken ända till klockan 1 när alla andra somnar vid 11 på kvällen/natten.
Jag drar trött min hand genom mitt hår när jag är påväg till mitt rum. Jag kollar automatiskt mott vår balkong som vi har på övervåningen. Där ute i månljuset står en siluett. Jag stannar upp och kollar på siluetten. Mitt hjärta dunkar snabbare. Antagligen för att jag blev förvånad att någon var vaken vid denna tid. Jag får en känsla av att det kan vara Genevieve. Då börjar mitt hjärta slå snabbare. Tänk om det är hon, hon är ju så vacker. Ok, skärp dig nu!
Jag tog ett djupt andetag och började gå ditt.
Jag öppnade balkongdörren och stängde den efter mig. Jag gick fram till henne men ställde mig på hennes vänstra sida och kollade upp på månen som vi hade framför oss.
Vi båda stod där tysta. Jag började grubbla på om jag skulle säga något till henne eller inte.
"Jag har skrivit.." hörde jag Genevieves röst säga. Fast rösten var hes.
Jag kollade på henne med en undrande blick.
"Jag har skrivit klart brevet. Till min pappa och bror." Sa hon.
"Vad skrev du då?" Sa jag och gick lite närmre henne.
Hon räckte fram pappret och jag tog emot den. Jag kollade på texten och började läsa.

"Hej pappa och bror.

Det var länge sedan vi försvann jag och Ana. Vi mår båda bra och vart med om äventyr som vi båda inte kommer glömma bort.
Vi har mött några fantastiska vänner och kanske mer. Speciellt Ana.
Som ni kanske redan vet, så är vi kidnappade. Av vilka vill jag inte nämna för att dom vill oss inget ont. Längre.
Vi kommer komma hem snart, planera inget som kan döda dessa personer. Våra vänner. Eller dom vi älskar.

Mvh er Genevieve och Anastasia.
Jag saknar er.
"

Jag blev helt stum. Jag fick dåligt samvete av att vi har kidnappat dessa tjejer. Dom saknar antagligen sin familj.

"Jag ska nog gå och lägga mig, god natt." Sa hon och torkade några tårar.
När hon gick tog jag tag i hennes arm för att stoppa henne.
"Jag saknar också min familj, det är inte bara du och Ana." Sa jag. Hon såg förvånad ut.
"Men jag ska gottgöra er, jag lovar." Sa jag och gick med brevet i min hand.

Sanningen är att min familj övergav mig. Eller pappa bråkade mycket med min mamma. Han ville jobba med gäng och min mamma ville ha ett "normalt" liv.
Jag följde i pappas fotspår när dom skildes. Efter det träffade jag aldrig min mamma och mina syskon. Min lillebror och hans tvilling syster.
Jag saknar dom mer än vad man tror. Därför ångrar jag att jag följde med pappa.

-Genevieve's perspektiv-

Jag vaknar av att någon skriker i vårt rum. Jag slår upp ögonen och sätter mig upp.
"Vad händer?!" Sa jag och kollade mig omkring i rummet.
"Det händer inget särskilt, bara det att du fyller år imorgon gumman!!" Sa Ana och hoppade typ på mig.

Oh nej, jag fyller år. Det betyder att Ana kommer fixa världens kalas. Hon är redan 18 men jag blir det imorgon.
"Oh.. vad har du planerat denna gång då?" Frågar jag och försöker knuffa bort Ana från mig.
"Det du! Jag har stora planer, oh nej. Jag kom på att jag inte sagt till killarna!" Utropar hon. Hon for upp från mig och springer direkt till dörren.
"Nej Ana!! Kom tillbaka.. säg inte till dom." Ropar jag och säger det sista tyst för mig själv.
Jag hör Anas exalterade röst där nere och andra röster som frågar t ex: "vad ska vi göra?" "Ska vi köpa något till henne?" Osv.
Ana är en festprisse..

Jag fixar mig och jag går sedan ner för att äta frukost. När jag kom ner var några killar samlade runt ett bord med Ana och dom höll på att viska. Ana upptäckte mig och gick mot mig.
"Vad gör du här? Du får inte vara här när vi planerar, det borde du redan veta." Sa hon.
Jag himlar med ögonen.
"Jag ska bara äta frukost. Inte tjuvkika."
"Så säger du alltid, nen upp med dig. Jag kommer med frukost ok?" Sa hon och puttade ut mig ur köket och jag kollade back på kollarna och dom vinkade mot mig.
_____________________
Well hello! Jag är typ tillbaka hehe. Usch skola snart igen.. precis haft ledigt.

Men jag har fått 6k läsare?! Taaaaaaaack❤️
Ska gottgöra er med mer uppdateringar.
Nästa kapitel händer det grejor😏

Kommentera och rösta<3

A Gangleders Heart (pause)Where stories live. Discover now