Kapitel 3

2.1K 31 7
                                    




Jag öppnar ögonen, eller jag tror det. Det är lika mörkt oavsett vad därför testar jag att blinka och ja jag har mina ögon öppna.

Mitt huvud dunkar och jag känner att det är kallt, typ lika kallt som en vind eller en källare. Jag får en kall kåre i ryggen av den kalla väggen bakom mig.

Om jag rör på händerna låter det som kedjor som rör sig "under mig" och då inser jag att jag är fastkedjad i väggen. Toppen.  Inte så konstigt när man tänker på vad som hände innan. Vänta lite?! Vart är jag någonstans? Och varför är jag fastbunden? Och den sista frågan som är extremt viktig. Vart fan är Ana?!

"Ana?!" Säger jag, jag hoppas verkligen att hon är i samma rum som mig.

Men jag hör inget. Så jag skriker högre och börjar försöka att slita mig ifrån kedjorna men jag vet att det är lönlöst. Men jag fortsätter tills någon kommer och räddar mig eller på något iallafall.

Efter en stund hör jag röster utanför och ett par nycklar skramla, min puls går upp och jag sätter mig på huk redo för att möta vad det nu än är utanför denna dörr. Dörren öppnas med ett gnisslande ljud och ljus strömmar in i det mörka rummet. Det står 3 silhuetter vid dörrkarmen, men jag kan såklart inte se vilka de är.

"Jag sa ju att vi skulle ta rep och en tejpbit över hennes mun annars hade hon inte låtit så mycket" säger en av dom.

"Hon skulle lyckats med att fly idiot." Säger en annan och slår till personen i bakhuvudet.

"Jag har en bättre Ide, ni kunde ju bara satt mig på en stol med ett rep. Och istället för en vanlig tejpbit kan man ju använda silvertejp, mycket svårare att få bort och gör extremt ont. Eller skit i repet, använd silvertejpen istället för att binda fast er nästa fånge." Log jag.

"Wow fången ger oss tips, imponerande." Säger någon av dom.

"Ja tack, jag kan det här. Men iallafall ni får komma in. Det känns ju lite ensamt här inne." Säger jag och lutar mig mot den kalla väggen.

Dom kollar på varandra och sen går dom in. En av dom tänder en lampa som fanns här inne tydligen.

"Jag hämta chefen så stannar ni kvar, och kom ihåg svara inte på någon av hennes frågor." Säger någon och springer iväg.

Efter en stund av tystnad kom någon annan in och i det ganska dåliga ljuset ser jag vem det är. Wolf. har jag blivit kidnappad av Wolf? En av de mest fruktade gängledarna i hela världen. Och min pappas värsta fiende.

"Sötisen är vaken ser jag, det tog längre tid än förväntat." Sa han utan att röra en min.

"Men nu när du ändå är vaken så kan jag ta detta med dig med" fortsatte han och började gå mot mig.

Han stannade någon meter ifrån mig och tog fram en kniv och lekte med den mellan fingrarna. Hans ögon lämnade knivens blad till mina ögon.

"Så jag antar att du har många löjliga frågor till mig, men jag har ingen tid till det så jag tar det ganska snabbt. Mina män kidnappade dig och den där mörkhåriga tjejen på mina order, vi har stalkat er nu ett tag och planerat. Varför jag kidnappade dig och hon den andra är för att din pappa har pengar som han är skyldig mig. Så detta är en sorts hämnd."

Han tog en paus och började leka med kniven igen. Han närmade sig snabbt till mig med kniven redo vid min hals. Han stirrade strängt in i mina ögon.

"Så mina krav är att du ska uppföra dig, lyssna på mig, för du är min fånge. Jag får göra vad jag vill med dig sålänge du inte sköter dig. Jag är inte den personen som attackerar någon bara sådär men jag kan straffa dig. Ju mer straff du får kanske du mister ditt och din kompis liv." Sa han med en mörk ton i rösten.

Jag svalde, för rädd att göra något så han kan slinta med kniven mot min hals. Så jag nickade lätt för att han skulle förstå att jag förstått det han sagt. Han drog bort kniven men satt kvar på huk framför mig med ett flin på sina läppar

"Vad bra att vi är överens. Så, jag kommer inte att släppa dig än. För du är trotts allt min fånge." sa han och kollade på sin klocka som han hade runt sin handled.

"Jag måste gå, men vi kommer snart att ses igen." Han lämnade rummet med dom 2 andra männen. Mden dom tillät min lampa vara tänd så jag ändå kunde se något.

Det fick mig att tänka på något. Jag tog ner min hand i fickan på mitt förkläde och tog upp en hårnål. Detta måste funka.

-

Tredje kapitlet klart, jag hoppas att ni ser någon skillnad i alla kapitel efter all redigering

Rösta och kommentera gärna :)

A Gangleders Heart (pause)Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang