Allt vi inte hann göra

"Usel gitarrspelare och fantastisk kyssare"

Torsdag: 15/6 - 2017

Jag har klarat mig hela dagen utan dig. Det har varit en mardröm. Vår klass gjorde massor av roliga, olika saker tillsammans och jag log inte en enda gång. Mina tankar kretsade bara runt halsbandet. Var är det?

Jag och Sammy tar bussen hem tillsammans med några andra från vår klass. Dem flesta håller sig borta från mig för dem inte vill säga fel saker. Alla vet om Mike. Alla vet om dig. Alla vet om att jag älskade dig. Att jag fortfarande gör det.

Jag gick flera gånger förbi din minnesplats på skolan idag. Några elever satte upp den under tiden jag var hemma. Första gången stannade jag där i några minuter och bara kollade. Kollade på alla fina bilder på dig. På alla småsaker som betytt något för dig. Till och med på dina skolsaker. Sen kom Sammy och drog med mig därifrån. Tack och lov. Annars hade jag börjat gråta. Andra gången jag gick förbi där stannade jag till en sekund innan jag gick igen. Den tredje och fjärde gången hann jag inte stanna. Den femte gången stod jag och grät i fem minuter.

Så nu är allt mitt smink borta. Sammy tvättade bort det inne på toaletten innan vi klev på bussen för min maskara var helt förstörd och omöjlig att fixa.

Bussen bromsar in och vi går av innan vi sakta börjar traska hemåt. Sammy pratar på om något men jag vet inte vad. Mina tankar letar sig bara tillbaka till halsbandet. Det som betyder mest för mig just nu.

"Så jag tänkte, kanske han gillar mig lite iallafall. Hur fan ska jag veta? Hur visste du med..." Hon pausar och jag kommer tillbaka till verkligheten igen när jag märker att hon var påväg att prata om Mike. Hennes blick söker min och jag möter den medan jag försöker dölja alla mina känslor. "Förlåt. Jag glömde.." Hon kollar ner igen och jag ser på henne att hon skäms. Hon skäms över att ha tagit upp Mikes död. Långsamt lyfter hon blicken.

"Är du okej?" Frågar hon sen. Jag kollar bort och försöker undvika tårar från att trängas fram genom ögonen och nickar bestämt.

"Jag är okej. Vad sa du om Eric? Han gillar dig?" Frågar jag sen för att byta samtalsämne.

"Jag vet inte, kanske. Han är så förvirrande. Ena sekunden har han armen runt mig och nästa ignorerar han mig!" Hon suckar tungt. "Vad är det för fel på människor?"

"Jag vet inte." Jag skrattar till lite lätt. Ett tillgjort skratt, men ändå. "När du vet det, berätta det för mig."

Söndag: 18/6 - 2017

Jag går fram till Listan som ligger på skrivbordet och kollar igenom dem olika punkterna. Ännu är halsbandet borta och efter två dagars letande har jag bestämt mig att göra något annat som påminner om Mike. En punkt på listan. Min blick fastar på punkten Mike lär Amy gitarr och jag tänker tillbaka på en dag förra sommaren när han försökte lära mig. Utan framgång.

*Tio månader tidigare*

Det var en regnig augusti dag. Jag lutade mitt huvud mot din axel och du satt och spelade gitarr för mig. Långsamt slöt jag ögonen och bara njöt. Bara njöt av din närvaro. Av ditt gitarrspelande. Av regnet. Allt var bara bra när du var med mig. Ett leende kröp fram på mina läppar och jag lyssnade till hur du började spela min favoritlåt. Tyst började jag nynna till och önskade att jag kunde sjunga.

"Hur gör du det där? Hur kan du spela?" Frågade jag sen och satte mig upp rakt med min blick fäst på dina händer. Du kollade upp på mig och log.

"Ska jag lära dig?" Utan att vänta på ett svar placerade du gitarren i mitt knä och la en arm runt mig. Du placerade ut mina fingrar på dem olika strängarna och log mot mig. "Det här är ett D" Sa du samtidigt som du drog neråt på strängarna. Det lät lite falskt och fel men jag brydde mig inte. Det ända jag brydde mig om var din arm runt min kropp. "Prova" sa du sen och jag drog med handen neråt över strängarna. Det lät ännu värre nu men du applåderade iallafall. Jag började skratta.

"Om du flyttar dem fingrarna dit så får du ett A." Sa du sen och placerade ut mina fingrar. Jag drog neråt igen och det lät en aning bättre än förra gången men inte i närheten av bra. Jag skrattade och du föll in i skrattet. Långsamt lutade jag mig fram mot dig och svepte mina läppar mot dina. Du besvarade den lätta beröringen med en kyss och jag log.

"Amy?" Sa du sen.

"Ja, Mike?" Svarade jag leendes.

"Jag är ledsen att meddela detta men du är en usel gitarrspelare." Sa du skrattandes. Jag log större.

"Jo, jag hör det." Svarade jag då skrattandes själv.

"Men du är en fantastisk kyssare."

*Nutid*

Jag går med snabba steg ner mot vardagsrummet i jakt på vår familjs enda gitarr och hittar den genast. Sakta lyfter jag upp den och kollar på den. Jag tänker på alla gånger Mike spelat på den och kramar om den. Långsamt börjar jag traska upp till mitt rum igen med gitarren i handen. Jag försöker komma ihåg hur man gjorde de få ackord han lärde mig och försöker tills det låter hyfsat rätt. Gitarrens falska ljud väcker minnerna av förra sommaren och Mike. Jag sluter ögonen och lever i det minnet. Det otroliga minnet.