Allt vi inte hann göra

"Fjärilsinvasioner och fester"

Söndag: 2/7 - 2017

Med listan i min ena hand och en penna i min andra har jag precis strukit över ytterligare en punkt på listan. Hoppa på en buss och se vart vi kommer. Känslan att äntligen få göra det igen. Stryka över en till punkt. Den känslan fyller mitt inre med både hopp och sorg. Hopp om att kunna leva ett liv. Ett lyckligt liv. Med Mike kvarlevande i båda mitt hjärta och min hjärna. Men även ett liv av evig sorg. Sorg av att aldrig med få ha mina läppar mot hans. Sorg av att behöva leva med vetskapen om att jag aldrig mer kommer få fläta ihop mina fingrar med hans. Sorg av att alltid ha ett hål i mitt hjärta som aldrig kan lagas.

Min mobil plingar till och på skärmen lyser Sams namn upp.

Sms från Sam 12.00 - Hej :)

Jag plockar upp mobilen från bordet och känner hur mitt hjärta helt plötsligt lättar. Som om någon lyfte av fyra ton stenar. Och denna någon var nog Sam. Med ett leende på läpparna skriver jag tillbaka.

Amy 12.01 - Hejhej :))

Sam 12.01 - Vad ska du göra ikväll?

En annorlunda känsla sprids i magen och jag vet inte om jag vill gråta eller skratta av den.

Amy 12.02 - Hurså?

Sam 12.02 - Jo du vet.. Ikväll har David fest och jag tänkte kolla om du ville hänga på typ :)

Sam 12.02 - som en kul grej typ

Sam 12.02 - jag tror det skulle vara bra för oss båda att komma ut och socialisera oss lite efter allt som hänt <3 Med Mike alltså... <3

Amy 12.03 - När ska vi ses?

Sam 12.03 - Ska jag möta upp dig 18 typ?

Amy 12.03 - Vi ses då :)

Ett rus av spänning sprids inom mig och jag kan inte hålla mig från att börja stor flina.

*Två år tidigare*

Sammy 17.49 - Men Amy snällaaa!!

Amy 17.49 - Sammy.. jag har redan sagt att jag inte vill gå på någon löjlig fest.. Vet du hur mycket folk dricker på såna fester? Det är grupptryck och skit.

Sammy 17.50 - Fast du behöver inte dricka om du inte vill..

Sammy 17.50 - Förresten så ska några från dem som gick ur nian gå, även du vet vem ;)

Sammy 17.51 - Någon som du kan ha råkat ramla ihop med i korridoren samma dag som skolavslutningen.. Jag säger inga namn men...

Amy 17.51 - Mike??

Sammy 17.51 - Mhm.. ;))

Amy 17.52 - Fan också.. Okej vi går väl..

Jag reste mig hastigt upp från sängen och gick bort till garderoben för att uppleva det värsta. Klädval. En halvtimme flög förbi och Sammys namn lös upp min skärm. Med mobilen fastklämd mellan kinden och axeln tog jag fram ytterligare en kjol att prova. 

"Hallå?" Svarade jag med en otroligt distraherad röst.

"Är du klar snart?" Sammys röst hördes stressad och lika distraherad som min och min gissning var att hon stod och applicerade Mascara eller liknande.

"Nej.." Jag granskade min nuvarande outfit och bestämde mig för att det såg bra ut. Åtminstone okej. "Eller Jo, typ. Ska bara sminka mig lite tror jag.." Jag hörde hur Sammy blev knäpp tyst innan hennes röst helt plötsligt hördes klar och förvånad.

"Ska du sminka dig? Äger du ens något smink? Oh my God!!" Entusiasmen i hennes röst steg enormt och jag ångrade att jag nämnde något. "Vänta jag kommer! Vi ska fixa detta tillsammans." Det var det sista hon sa innan samtalet bröts.

När vi anlände till festen en timme senare dunkade musiken tillräckligt stark för hela allmänheten att höra medan ingen, inte ens Sammy verkade märka den stora fjärilsinvasionen i min mage. Där gick jag. Som en helt vanlig tonåring. Brevid min bästavän. Sminkad. Fixad. På väg till en fest. Min första riktiga fest. Visst, jag hade varit på barnkalas och skoldiscon. Men en fest. Med alkohol garanterat. Aldrig någonsin.

Fjärilarna blev fler och fler ju närmre vi kom huset och jag ville bara mer och mer springa därifrån. Men samtidigt växte nyfikenheten. Nyfikenheten över att faktiskt vara på fest. Släppa loss. Träffa dig. Framförallt dig. Och tanken på dig fick ännu mer fjärilar att dyka upp men även ett leende.

"Så, om du ser honom.. vad tänker du säga?" Sammys röst avbröt mina tankar och jag vände fokuset till henne.

"Ingen aning. Borde jag säga något speciellt?" Oron växte och jag ångrade åter igen att jag gick med på detta.

"Nej.. eller Jo kanske typ fråga lite frågor.." Började Sammy och tog en paus. "Det viktigast är att få samtalet att flyta på... För att undvika att det ska bli stelt." Hon kollade menande på mig innan hon fortsatte. "Vi vill inte att detta ska sluta som sist.."

Mina kinder antog en röd färg av tanken på förra sommaren när jag hade pratat med en kille och sedan insett försent att han tyckte att hela konversationen var stel. När jag sen skulle vända mig om för att gå hade jag snubblat och ramlat mitt framför honom.

"Nej jag har övat sen dess.. Jag kan prata med människor och hålla en normal konversation." Jag vände surt blicken fram och lyssnade till när Sammy skrattade brevid mig.