Kapitel 1 olyckan

177 2 0
                                    

Isabbelle vakna, du kommer för sent! sriker min bror Måns från trappan.

Jag vaknade med ett ryck och kisade mot solen som strålade in igenom fönstret. Jag kollade på klockan och den var mycket. Jag sprang upp och tog på mig mina favorit tajts och sringer ner för trappa och in i köket. Jag tog ett äpple och sprang ut igenom dörren. Jag såg bussen åka så jag sprang efter. Men jag hade värdens dåligaste kondition så jag orkade inte springa så länge. Jag tog ett stort andetag och sen ringde jag Måns. Som tur var att han inte har börjat än. Måns kom och jag hoppade upp på hans moppe. Det vad bara en rundelln kvar innan vi var frame vid skolan. Måns såg inte bilen som kom från sidan så allt blev helt svart. 

Jag vaknade av ett starkt ljus. Vad var jag? Jag såg mig omkring och såg vita vägar och jag hade på mig blå, vita kläder. Jag tittade på min arm för att den känndes tung. Den var gipsad. Jag kunnde inte röra mig för att det värkte i hela min kropp. Det luktade konstigt men bekant och då visste jag att jag var på ett sjukhus. Dörren öppnades och inkommer en man.

Hej hur mår du? frågade mannen.

Det värker i hela min kropp men annars är det bra sa jag och han log mot mig.

Du har brutit 2 revben, armen och du har ganska många sår sa han och tittade på mig. Han räckte fram ett glas till mig med vatten och något pullver i. Det hjälper mot värken sa han innan han gick ut.

Jag drack upp det som var i glaset och kom att tänka på. Måns vad har hänt med han? var han död? var han i koma? kom upp i skallen. Måns var inte bara min store bror utan han var min bästa vän. Jag var inte om tyckt i skolan jag var mobbad och inte äns lärarna tyckte om mig. Min mamma var alldrig hemma så det var han jag pratade med om allt. Min pappa var död och mamma drack och var missbrukare. Mannen kom in igen med ett papper i handen. Han sa något oförståligt. Det lät som han sa det var hennes bror som dog i olyckan.

Vi ska bara ta några prover och se när du får åka hem sa mannen som var min docktor.

Vad har hänt med min bror Måns? frågade jag.

Han var så svårt skaddad så han av led igår men jag lovade att ge dig det här. Han gick ut och kom tillbacka med en stor blommbucket och ett brev.

Ibrever stog det: Jag är ledsen för vad jag har gjort. Sörg inte så länge över mig gå vidare. Men kan du lova mig att du alldrig glömmer mig. Kan du lova mig att du inte gör något dumt för att jag är borta. Jag lovar att du kommer ha en underbar pojkvän och en bästis som du kan lita på. Lita på dit hjärta gå dit det leder dig och tappa aldrig hoppet även om det är svårt ibland. Jag kommer att sakna livet men mäst dig. Stora kramar, pusar och mycket kärlek Måns<3

När jag läste brevet så ran mina tårar.

Det var det sista han gjorde innan han av led sa docktorn och gick ut.

Änglar bär vingarWhere stories live. Discover now