Änglar bär vingar

Kapitel 13 Allt är mitt fel

Felix Perspektiv

När jag kom innan för dörren så tog jag av mig mina skor och min jacka och hängde upp den på en ut av krokarna som hängde på den vita väggen i hallen. När jag går för bi vardagsrummet så hör jag något som ligger på bordet och vibrerar. Jag känner i mina back fickor och där ligger min mobil. Vems kan det då vara som ligger på bordet? Jag går in och kollar och ser att det är Isabells mobil. Jag vänder på den och ser att det är Ulrika som ringer.

" Hej det är Felix."

" Hej Felix har du Isabell där? "

" Nä, jag följde henne hem så hon borde vara hemma nu." säger jag och börjar bli lite orolig om det har hänt henne något.

" Okej vi bara undrade för hon har inte kommit hem än." Jag hör att hon är jätte orolig.

" Du behöver inte oroa dig vi kommer att hitta henne." säger hon bara för att inte göra mig mer orolig.

" Sak jag hjälpa er leta?" frågar jag. För något måste jag ju göra jag klara inte av att bara sitta här och veta att min älskling inte är hemma.

" Ja, men fråga din mamma om du får. Okej, kan du lova mig det så inte hon också blir orolig att du inte är hemma." säger hon.

"Jag visst, jag kommer dräkt! vi ses så länge." säger jag och lägger på och skyndar mig ut i hallen igen. Jag skyndar mig på med ytterkläderna och skorna. Skyndar mig och skriva ett sms till mamma. Sen öppnar jag dörren och springer så fort jag kan till Isabells hus. Allt är mitt fel bara om jag hade följt henne ända fram. Tänk om det har hänt henne något fruktans värt? Att jag är så fruktans värd dum och låter henne gå själv hur tänkt jag egentligen? Jag vet att jag låter dramatisk men att inte veta var hon är som hela min värd är borta. Jag börjar se deras hur blad allt snö som singlat ner från himlen. När jag kommer fram ser jag både Ulrika, Ogge och Hans som vänta på mig vi upp farten. Jag ser hur oroliga de är. Ulrika får syn på mig och möter mig men öppna armar.

"Gubben vi kommer att hitta henne. Det kanse inte har hänt henne något alvarligt. " säger hon till mig i kramen och en tår som rinner ner för min kind.

"Okej, det går fortare om vi delar på oss så Ogge och Felix kan ta västra kvarteret och jag och Ulrika tar södra. Så möts vi här om två timmar om vi inte har hitta henne så ringer vi polisen igen." säger Hans och tar tag i Ulrika hand och börjar gå. 

"Okej, vi kan börja i utter kanten och jobba oss inåt." säger Ogge och kollar på mig jag nickar till svar. Vi springer till affären och börjar gå inåt vi har fråga några i visa hus om det har sett henne min ingen verkar ha gjort det. Vi har bara fem minuter kvar innan vi ska möta upp Ulrika och Hans igen. Okej tänk efter Felix var skulle hon kunna vara? Stranden? Nej och affären var hon inte. Bron? Vi måste gå till bron och kolla. Jag säger till Ogge och vi börja springa. När vi kommer fram så ser vi inget ting Vi springer runt bron och över bron vi gåt ner till vattnet men kan inte se något spår efter Isabell.

Vi är några minuter sena när vi kommer tillbaka till Ogges hus. Ulrika och Hans står redan där och väntar på oss och man ser att de pratar i telefon. Ulrika springer fram till oss.

"Har ni hittat henne?" frågar hon. Man kan höra att hon är jätte orolig och men gråten i halsen. Lika så jag.

"Nej! " säger Ogge för jag får inte fram ett enda ord. Ogge visar inga känslor men jag kan känna att han också är orolig. Hans kommer också fram till oss.

"Polisen kommare att hjälpa oss att leta i morgon när det är ljust ute och troligt viss inte snöar. Felix du kan få sova hos oss så sliper du att gå hem i detta vädret." säger han. Jag nickar till svars. Vi börjar gå inåt för det är så mörkt så vi kommer inet att se något ting en då om vi skulle fort satt att leta. Jag ska få sova i Isabells rum för jag frågade och det fick jag. Jag har så svårt att somna. Så fort jag stänger ögonen så får jag så hemska bilder om var som skulle har hänt Isabell. Till slut somnar jag.

När jag vaknar så kollar jag på klockan och ser att den är 06.34. Ulrika kommer in i mitt rum.

"Jag är ledsen att jag väckte dig men din mamma ringde och vill att du ska komma hem. Jag vet att det är tidigt men jag kan köra dig hem." säger hon och går ut ur rummet. Jag klär på mig mina kläder som ligger på en stol i rummet. Jag går ner för trappa och ut i hallen där Ulrika står redo. Vi går ut i den vita snön som är nästa två decimeter hög. Som tur är så har det plogar vägen. Jag hoppar in i deras röda SAAB. Vi behöver inte åka så länge innan vi är hemma hos mig. Hon stannar bilen.

"Vi kommer att hitta henne Felix. Men jag vill att du går till studion ändå. Polisen har redan börjar sin sökning efter henne. Hon kommer förmodligen att vara hemma i kväll om vi har tur. Snälla för sök att har rolig idag med killarna. Okej?" säger hon innan jag går ut ur bilen. Skuld känslorna kryper inom mig. Allt är mitt fel om vi inte hittar henne. Allt är mitt fel om hon är skadad. Allt är mitt fel. Var för skulle jag ljuga för henne om att jag hade brotom hem jag är bara så korkad. Inte ibland utan ofta. Tänk om det är Mickela som ligger bakom detta?