Änglar bär vingar

Kapitel 9 studion

Isabells perspektiv

Jag springer så fort mina ben bär och mina tårar bara rinner. Men jag vägrar att titta bakåt. Jag vill inte veta om någon är efter mig, jag hoppas inte det. Jag stannar efter kanske 15 minuter för att hämta andan. Mina tårar rinner fortfarande och min maskara har säkert runnit. Jag är på en övergiven lekplats. Det finns inga människor bara några fåglar som sitter vid en lite sandlåda. Det finns också två röd, svarta gungor. Jag sätter mig på gungan till vänster. Jag kollar på blodet som rinner ner för mina hand flator. Jag är så klumpig att jag ramlade på trösken ut från studion. Jag tror att det var många fooers som fick det på film så att alla kan få se hur klumpig jag är.

Cirka 30 minuter före.

Jag och Felix fick skjuts av Ulerika och Ogge tilll studion. När vi kom ut ur bilen så fick vi gå runt byggnaden för att inte alla foooers skulle fördröja tiden tilll inspelningen.

Vänta på mig, hör vi en bekant röst skrika och själv klart är det Omar. Han hade en stor blå tränings väska på ena axeln och ett par rätt snygga skor i vit färg på sig. Han hade också en vit t-shirt, svarta jens och en keps som står YOLO på. Det passar väldigt bra till sammans om jag får säga det själv. Vi stannar och väntar in honom.

Hej bror, säger Felix och Ogge i kör.

Hej! Vem är det jag ska sova hos dessa veckorna jag kommer inte ihåg? frågar Omar och killarna bara suckande.

Du ska sova hos mig, säger Felix. som svar på hans fråga. När vi kom in genom dörren möts jag av deras manager Daff. Han hade en lila tröja på sig. Han har blont fixat hår och svarta skor.Han har en kavaj på sig.

Hej vad trevligt att äntligen få träffa dig. Jag har hört så mycket om dig. säger han och ger mig en kram. Jag kollar på Felix som ser skyldig ut. Det är säket han som har prata om mig eller Ogge. Det spelar ingen större roll.

Trevligt att träffa dig med säger jag och han släpper kramen. Vi tar av oss skorna och går igenom en korridor med vita väggar och ett grått golv. Vi kommer in till ett rum. Där sitter en tjej jag inte känner igen och även Oscar och Mickela. Om blickar kunde döda skulle jag redan varit död för länge sedan.

Hej jag heter Kat, säger en tjej som har svart långt hår som jag inte kände igen innan.

Hej säger jag.

Ska vi sätta igång. Omar du får börja att spela in. säger Daff som kom efter oss in i rummet.

Okej säger Omar och skuttar ut ur rummet. Vi sätter oss i en av de röda sofforna. Felix sätter sig först och drar ner mig så nära han kan jämte sig. En stel tysnad steg sig i rummet. Men den avbröts snabbt av Oscar.

Jag glömde nästan säga hej. Sa han och gick fram till Felix och Ogge och gav de en kram. Sedan mig. Efter vi hade pratat en stund kom Omar in i rummet.

Alla ska spela in nu säger Omar och springer ut ur rummet igen. Jag får panik snälla lämna mig inte mig här med henne. Felix gav mig en kram.

Det tar bara några minuter jag lovar viskar han i mitt öra.

Snälla lämna mig inte här själv med henne snälla jag ber dig. säger jag med gråten i halsen.

Det tar inte så lång tid. Du kommer inte att vara mer ensam med henne i kväll. Snälla kan du inte bara hålla ut. säger han och man ser att han inte vill lämna mig men han måste.

Kommer du Felix säger Ogge som har ställt sig upp ur soffan.

Ja, ger Felix som svar coh lämnar rummet. När dörren är stängd så öppnar Mickaela sin mun för första gången på länge.

Felix kommer inte till att vilja ha dig så länge till. säger hon.

Tror du verkligen att han vill ha dig? Du som är så ful. Kom igen trodde du verkligen det?  säger hon och hånskrattar åt mig.

Lägg av! skriker jag. Jag orkat inte med henne så mycket som hon har gjort mig.

Varför jag har precis börjat?!

För att den som mobbar är svag och har dålig självskänsla. Men ta inte ut det på andra! skriker jag som svar. Hon reser sig upp från soffan och går fram till mig med snabba steg så nära att jag känner hennes äckliga tuggummiandedräkt av mint.

Om du tilltalar mig så en gång till så ligger Felix illa ute eller ännu värre någon annan du håller hårt om precis som din bror och din mamma. Du håller dig borta från dom. Fattar du det? Jag nickar tydligt och klart att jag fattade.

Gå nu innan killarna kommer tillbaka så jag slipper se dig mer i kväll annars säger hon höjer armen. Jag backar med snabba steg. Jag vänder mig om mot dörren och öppnar den. Jag springer in i Omar som kommer gåendes. Mina tårar rinner ner för mina kinder.

Förlåt det var inte meningen jag såg dig inte, säger jag och tittar ner i marken.

Det gör inget vad ska du? frågar Omar med en undrande blick.

Jag måste gå. säger jag och springer förbi honom. Till dörren och skyndade att sätta på mig mina gröna converse. Plötsligt hör jag något.

Isabell vänta! skriker Felix efter mig men när jag ska kollar bakåt snubblar jag på tröskeln ut ur den närmaste dörren. När jag ramlade så slog jag i mina händer i backen så mina handflator börja blöda. Några av killarnas fans skrattar och några frågar om det gick bra. Jag svara att jag var okej och fortsätter att springa jag bara springer. Jag har ingen aning om var jag är eller hur jag kommer hem.