Änglar bär vingar

Kapitel 2 var för just jag

Några veckor senare hade också min mamma gått bort så nu var jag helt ensam. Var för ska deta hända mig jag har ingen familj inga vänner vem ska jag nu lita på?  Jag skulle nu få bo hos min tre kusin och hans familj i en helt annan sida av stan än vad jag bodde innan.

Nu hade jag packat alla mina saker som jag hade här hemma eller om man ens kunnde kalla det hem. Nu kom en bil som skulle ta mig till ett nytt liv och ett hem. När jag kommer ut ur längenheten möter jag en kvinna med ett lende. Jag försöker att le men ett falskt lende kommer fram. Jag kan inte le för inombords är jag ledsen och arg på samma gång. Men jag måste för att inte kvinnan ska bli mistänksam.

Hej, jag hetter Ulerika och jag ser framemot att lära känna dig. Vad heter du vännen?

Hej, jag heter Isabell och jag ser också framemot att lära känna dig och din familj. Vi sate oss i bilen och körde iväg. Jag kännde igen mig en bit på vägen men efter kanske 30 minuter viste jag inte alls var vi var. Vi stanade utan för ett rött hus med röda knutar.

Nu är vi frame och hoppas du ska trivas, sa Ulerika innan hon gick ut ur bilen. När vi kom ut ur bilen öppnades dörren till huset och ut kom en kille med brunr hår, blåa öngon. En man som var ganska lång.

Hej jag hetter Hans och det här är Oscar och jag hoppas att du ska trivas här, sa han och gav mig en kram.

Hej sa killen och gav mig en kram. Du kan kalla mig Ogge om du vill sa Oscar eller Ogge som han kallade sig. Han tog en av mina väskor och gick före in i huset.

Oscar du kan ju visa Isabell var hennes rum är och vissa henne runt här i huset lite innan maten. sa Ulerika innan hon gick.

Okej mamma. Ditt rum är dörren brevid mitt rum, sa Ogge med ett lende på läpparna. Han öppnade dörren till rummet och det var som ett dröm rum där inne. Det var vitta väggar, en stor säng, smikbord och allt som en tonåring tjej skulle önska att ha sitt rum. Jag tror att jag tappa haka när jag gick in i rummet.

Är det här verkligen mitt rum? frågade jag.

Ja, jag och pappa ficksade det innan du skulle komma. För att du skulle känna dig som hemma. Tycker du om det?

Jag älskar det! Det är perfeckt! sa jag och vände mig om mot honom och han skrattade tyst för sig själv.

Vad? frågade jag.

Du skulle se din min när du kom in, sa han men kunnde inte hålla sig för skratt.

Vill du ha hjälp med att packa upp?

Ja hjälp tackar man inte nej till, sa jag och vände mig om och gick till fönstret och backom dardinerna såg jag en dörr.

Ogge vad leder denna dörren?

Öppnade och se, sa han och jag såg att han visste. Jag öppnade dörren och såg att jag hade en egen balkong med stora blommor och två fortöljer, ett bord så mysigt och en ute belysning. Herre gud jag har kommit till ett trygt ställe där jag verkligen kan känna mig hemma.

Vill du ha kläningarna och tjock tröjorna på galgar? halv skrek Ogge inne i rummet och vekte mig upp ur mitt tänkande.

Ja det går bra, sa jag och gick in till rummet igen och såg att han hade häng in och vikt mina kläder och lakt in de i gaderoben.

Tack sa jag och gav han en stor och mysig kram. Efter kramen så visade han mig runt i huset och när vi gick ner i trppan så kom Ulerika.

Å vad bar att ni kom jag skulle just hämta er för att maten är klar, sa hon. När jag täckte efter så hade jag inte ätigt något sen igår så det skulle bli gott med mat. När vi satt vid mat bordet så var det alltid nåt som vi pratade om. Maten var så god som på en lycks resrurang.

Så, vad tycker du om ditt rum, frångade Hans.

Det är som ett dröm rum och jag älskar det, gav jag han som svar.

Är det okej om jag går jag har lite grejer kvar att plocka upp om det är okej.

Visst det är helt okej, fick jag som svar av Ulerika.

Tack för maten det var verkligen gott, sa jag inna jag gick upp för trappan och in på mitt rum. Jag öppnade en utav flyttlådorna som var med mina brors saker som jag hade valt att spara. Jag tog upp ett gossedjus som var en vit tiger som min bror fick av mig på 8 år-dagen. När jag kom att tänka på min bror så rann mina tårar. Helt plötsligt kännde jag en hand på min rygg och jag vänd hastigt mig om och så att det var Ogge.

Saknar du honom fort farande? frågade Ogge.

Ja, han var den som alltid fans där för mig och nu fins han inte mer. Tårarna bara rinner en efter en som på rullande band. Ogge omfamnar mig i en lång och varm kram. Den var så mysig. Det var bara Ogge och Måns som kan kramas så. Jag ville inte att kramen skulle ta slut. Efter en stund släpper Ogge gräppet om mig. Han tittar på mig med en förstående blick.

Vill du att jag ska gå en stund så att du får en tid att tänka vad som har hänt idag. Jag nickar som svar. Han går ut ur rummet och jag går till balkongen och sätter mig i en utav fortöljerna. Tänker igemon vad som har hänt den senaste månaden. Allt har gått så snabbt och jag har knappt hunnit nångon ting. Om jag tänker efter så har jag mäst gråtigt och tängt på vad som har hänt inte vad som kommer hända i framtiden. Vinden blåset i mitt brun lockiga hår. Jag veks upp ur mina tankar när nongon knakar på dörren. Jag går dit och öppnar.

Jag undrar om du vill vara med och tilla på en film med mig och killarna? frågar Ogge med ett stor lende på leparna.

Killarna? undrar jag.

Felix, Oscar och Omar vi är med i ett band som heter The Fooo. Vi ska ha en filmkväll ikväll och jag vill att du ska vara med och killarna vill väldigt gärna träffa dig.

Okej sa jag lite fundersamt. Ogge tog tag i min arm och drog med mig ner för trappan och in i vardagsrummet. Mycker ricktigt där satt tre killar. Eller om man ens kan kalla det att alla satt för en kille med lite mörkare hud färg sitter upp och ner och en kille med keps sitter med sin mobil. Den sista kommer fram till mig.