Änglar bär vingar

Kapitel 3 Myskväll

Hej jag heter Oscar, sa killen med jätte flufigt hår och gav mig en kram.

Hej jag hater Omar, sa killen som satt upp och ner på soffan och även han gav mig en kram.

Sist men inte minst har vi Felix sa en kille med keps. Killarna gillar verkligen att kramas det märks för att jag fick även en kram av Felix.

Okej vilken film ska vi se? frågade Felix.

Skräckfilm skrek Omar och Oscar samtidigt.

Men jag gillar inte skräckfilm, sa jag med en bekymrad min.

Du får sitta i gemte Felix och mig, sa Ogge med en snäll blick. Omar och Ogge ficksade läsk, pop corn och godis. Felix hjälpte Oscar med att sätta på filmen medans jag stod där som ett fån och tittade på.

Nu startar vi filmen skriker Felix helt plötsligt och jag rycker till.

Är du så lätt skremd så kommer du att dröma mardrömar om du ska se filmen, retades Oscar med mig. Jag gav honom en är du seriös blick och han skrattde bara. När vi satte oss i sofan kom Hans och Ulerika.

Vi går en prumenad en stund sa Uerika.

Okej skriker killarna som svar. Det var inte så faligt i börja på filmen. Men jag var inte beräd så jag hoppade rakt i Felix som satt till vänster.

Aj som f-n! skrek Felix till.

Förlåt det var inte meningen sa jag och reste på mig. För att gå där ifrån. Jag srang ut i hallen och ut på gatan. Jag var så arge och besviken på mig själv för att varge gång jag är med killar så gör jag bort mig. Jag tyckte han ver så söt och snäll och så gör jag så här. Jag hatar att vara lättskrämd. När jag hade gått en bit så såg jag just den person jag inte ville träffa. Mickaela.

Här är ju missfostret, har du saknat mig? sa hon med ett stort flinade. Hon gick närmare mig och till sitt var hon så när att hon kunnde slå mig. Plötsligt höjde hon arme och gav mig en käftsmäll. Hon slåg hårt som f-n. Jag kännde hur blodet rann ner för kinnden och det sved. Deräckt efter så slog hon mig i magen så hårt hon kunnde. Jag visste att det inte var någon ide att spring eller fly. För att jag är klumpig och rammar lätt när jag springer och så har hon fyra vänner till. Tre av de är killar så jag har ingen schans att komma undan. Jag ville inte heller att de ska veta var jag bor.

Gå nu jag vill inte se dig sa hon, vände sig om och gick. Där låg jag på gatan och visste inte vart jag skulle gå. Jag vill inte gå hem men jag har inget annat val. Jag reste på mig och gick sakta hem ingen. När jag kom hem till huset och gick in i hallen mötter jag alla fyra killarna i dörren. Hans och Ulerika är inte hemma än för deras skor är inte på mattan. 

Var har du varit och var för blöder du? frågade Ogge oråligt.

På en prumenad hur så?

Fattar inte du att jag har varit orolig, skricker Ogge på mig. Jag orkat inte mer så jag sunker ner på mattan i hallen och allt blir bara svart.

Helt plötsligt så vaknar jag och se att jag ligger på sofan. Den första jag ser är Felix som kommer ut ifrån köket med en trasa och en burk med vatten i.

Stanna i köket Ogge,  säger Omar som kommer efter Felix.

Hur mår du? frågar Felix så gulligt.

Jag har jätte ont i magen.

Du förlåt för att jag skrek det var inte meningen, jag slog i tårn i bordet när du blev rädd. sa han och fick ögon kontackt med mig. Men jag tittade deräkt ner i golvet. Jag ville inte mötta hans blick för då visste jag att jag var tvungen att berätta. Han duttade trasan mot såren jag hade i ansiktet och på armarna.

Så nu har jag gjort rent såren nu har jag bara en fråga vem gjorde det här? frågade Felix och jag märkte att han ville ha ögonkontakt med mig.

Jag ramlade på en sten och in i en buske till sidan av trottoaren, sa jag men jag är dålig på allt så jag kan inte ljuga så bra.

Det tror jag inte på. Kan du inte snälla berätta saningen. Du kan litta på mig. sa han och nu fick han ögonkontackt med mig.

Jag kan inte jag är ledsen,  sa jag, en tår rann ner för min kind och jag kolade ner på golvet. Jag reste på mig för att gå där ifrån innan Ogge kommer eller hans föreldrar kommer hem från pronenaden. Men jag kom inte så långt för helt plötsligt tog Felix tag i min hand.

Snälla gå inte!

Var för ska jag vara kvar ni kommer bara att fråga ut mig. Men om jag berättar så kommer ni att jag av bröt mig sälv. Jag vill inte att de ska tycka synd om mig eller äno väre leta upp Mickaela. Då kommer jag att vara riktigt ila ute.

Jag vill att vi ska lära känna dig lite mer och släpper det som har hänt dig. För du verkar inte villa prata om det. Det är okej. Sa han och tittade på mig med en snäll blick. Jag fick en kännsla av att han ville verkligen att jag skulle stanna.

Okej bara en lite stund. sa jag men jag ville verkligen inet vara kvar men han var så snäll så jag gör det för hans skull. Tiden gick så snabbt när man var med de här söta och snälla killarna. Ulerika och Hans kom hem för en timme sen och de tittade bara in och sa god natt. De märkte inte mina sår som tur var.

Vi hade tända ljus som luktade vanilj. Vi hade så kul jag skrattade som jag inte hade gjort sen min bror gick bort. Jag kunnde verkligen vara mig sälv när jag är med dessa galna killarna. Klockan slog nu två på natten.

Ska vi gå och lägga oss? frågar Felix.

Jag det gör vi, sa Ogge.

Nej inte än, säger Omar men man ser att han är jätte tröt. Så som han har hoppar runt i kväll. Vi reste på oss och gick in i badrummet. Jag tog fram tandbortsen och borstade tänderna. Killarna bädade i Ogges rum allla utom Felix han satt och borstade tänderna med mig.

Tack för sälskapet sa jag till Felix innan jag gick in i mitt rum och bytte om till nattlinne. Jag tog bort smiket, borstade igenom mitt långa hår och flätade det. Jag skulle precis lägga mig i min säng när Felix kommer in.