Jag satt i soffan framför tv:n i vardagsrummet. Tvätten låg i en korg i väntan på att vikas. Vänner visades på skärmen och jag njöt. Jag skulle lätt klara mig att flytta hemifrån, jag ser redan ut som en morsa liksom.
"Fan gör du?", William stod skrockades i glasdörren och jag höjde ögonbrynen.
"Jag viker dina fina små kläder och kalsonger", svarade jag och han log.
"Aa jag ska dra till en br- kompis", sa han och jag höjde ett ögonbryn.
"Asså min kära bror mamma sa att du går till en tjej", sa jag och han bet sig i kinden.
"Vem är hon ens?", undrade jag och han hostade till.
Jag såg hur stressad han blev. Efter att leva hela livet med han så kan jag honom ut-och innan till. Hans blick flackade diskret i rummet och han bytte vikten på benet oregelbundet.
"Hon heter Ulrika", sa han.
Vilket jävla äckel? Ljuger rakt upp i ansiktet?!
Jag viftade med handen mot honom och han gick. Ytterdörren stängdes och låstes och jag pausade serien direkt och gick fort in på min mobil. Jag ringde Isa det fortaste jag kunde.
"Aa?", svarade hon och jag tog ett djupt andetag.
"Bitch!", skrek jag och började skratta ondskefullt efter.
"Sippin' the tea", sa hon och jag skrattade.
"William ljuger om pundargren raaaakt i mitt ansikte", sa jag och hon flämtade.
"What the fuck? Om vad?", sa hon förvånat och jag skrattade humorlöst.
"Han vet hur mycket jag hatar Alexandra så han ljuger om att han träffar nån som heter Ulrika? Vem gör ens så? Nångång kommer jag lixom ändå få reda på sanningen", jag satte på högtalaren och la händerna i knät.
Fan, vilken jävla bror.
"Hallå klä på dig, sminka dig så tar vi en shoppingrunda", jag blev glad av Isas idé och sa att jag var med på den.
