Vi satt i matsalen. Jag, Patricia och tre tjejer från handel som hon lärt känna.
"Men hallå varför sitter vi o snackar om oss när vi kan snacka om killar?", sa plötsligt en av de som jag tror hette Maja.
"Tuwa har du nån på g?", frågade hon sen och jag skakade på huvudet.
"Men va?! Du som ser ut som en killes våta dröm?!", sa hon chockat och jag fnös diskret.
"Jag har kille iallafall och han är den fiinaste ni kan önska er! Jag älskar han så mycket!", fortsatte Maja malligt och jag himlade kort med ögonen.
"Vart ska du Tuwa?", frågade en av de andra tjejerna när jag reste mig från bordet.
Jag svarade inte utan gick därifrån utan att ta me min tallrik. Pallar ba inte lyssna på sånt bullshit. Tror jag fick kväljningar. Fuck kärlek.
"Tuwa vänta!", jag vände mig om trappan från matsalen och såg hon som frågade vart jag skulle.
Jag väntade in henne och sedan började vi traska vidare. Jag gick med armarna i kors och tittade ner på mina svarta vans steg för steg. Jag blickade på tjejens skor, svarta slitna converse med hål på sidan. Jag tittade upp på hennes ansikte. Hon hade ett skarpt ansikte med tydlig käklinje och fina kindben. Väldigt vacker.
"Skit i Maja, hon är bara en sån som vill skryta", sa hon efter en kort tystnad.
Jag ryckte kort på axlarna och satte mig i en soffgrupp som stod placerad framför några skåp bredvid en trappa.
"Bryr mig inte så mycket bara att jag pallar inte lyssna på äckliga förhållanden", hon skrattade kort och suckade.
"Ja jo jag fattar, min kille gjorde slut för knappt två veckor sen", sa hon och jag kollade på henne med en medlidande blick.
"Vad hände?", undrade jag och korsade mitt ben över det andra.
"Jag var tydligen inte tillräcklig", sa hon med hopplöst skratt.
"Alltså förlåt men vad hette du nu igen?", frågade jag försiktigt och hon skrattade, tur nog.
"Vega", svarade hon kort och jag log.
"Vega, du är jävligt vacker", hon rodnade lite med ett leende.
"Tycker du?", undrade hon och jag nickade snabbt.
"Jag tänkte på det nu och ditt ansikte är så jävla dröm. Skarpa linjer, snygga ögonbryn och dina ögon, öppna och bruna", sa jag och hon log. Man kunde också se små smilgropar på hennes kinder.
"Vill du inte följa med mig hem?", frågade jag och hon spärrade upp sina ögon.
"Nej alltså ska inte tränga mig på hos dig", sa hon nervöst och jag skalade på huvudet.
"Nej klappat och klart du följer mig hem, spikat i sten", hon skrattade och nickade.
