"Repetition tjejer, vad säger man är starten på första världskriget? Tillsammans nu", ropar Ylva ut med sin lite hesa röst och vi sa i kör "skotten i Sarajevo".
"Och varför säger vi skotten", undrade hon därpå.
"För att det inte var ett skott"
"Bra tjejer vi ses imorn", vi reste oss från bänkarna och gick ut ur klassrummet.
"Fan vad jag älskar Ylva, önskar hon var vår mentor", gnällde Patricia.
"Skojar du? Får stress av henne, för trevlig", svarade jag och rös längs nacken.
"Tuwa!", Williams välkända röst ekade i korridoren och jag vände mig om.
Där sprang han fram i sin vita skjorta och mörkgråa kostymbyxor. Inte illa ändå.
"Hej kära bror", sa jag överdrivet glatt och gick in för en kram.
"Nej sluta hinner inte, hallå ta mina cigg jag måste dra till farsan", sa han stressat och tog upp sitt paket ur byxfickan.
"Alltså William du är fucking 18? Du får göra vad fan du vill?", sa jag och öppnade min väska för honom.
"Känner du inte pappa eller? Så länge under hans.."
"..tak så är det hans regler blabla jag vet", fortsatte jag hans mening.
"Om jag får 4", sa jag och han suckade.
"Du röker inte ens", sa han och la ner den i väskan.
"Tydligen inte du heller", sa jag ned ett flin.
"Du får 2"
"3"
"Fine, måste gitt herrå", sa han och pussa min panna lite lätt.
"Men euw!", jag skakade lätt på huvudet och fixade luggen innan jag drog vidare.
