Jag låg i sängen och stirrade ut i mörkret. Det Isa sa tidigare. Du har chansen att prata med en kille, vilket du inte gjort på två år. Tiden går så jävla fort. Det känns som Felix gjorde slut för typ en månad sen.
"Du är så jävla patetisk Tuwa, det fattar du väll själv?"
"Men jag bryr mig Felix?! Är det så fel att-"
"Håll käften och dra, vill aldrig mer se dig? Fattar du? Aldrig"
Om jag inte var sårad efter det där vet jag inte vad. Han verkligen krossade mitt hjärta totalt och fick mig att bli rädd för kärlek. På kanske ett och ett halvt år har Felix inte nått mina tankar tills idag. Och nu går det inte att släppa det. Fuck you Isa.
Jag satte mig upp och tände lampan som hängde i fönstret. Jag suckade och smög fram till min garderob för att öppna den försiktigt och ta ut ett skrivblock. Jag tassade tillbaks och satte mig i sängen igen med det fluffiga duntäcket över mina ben. Jag drog ut bläckpennan ur spiralen på sidan av blocket och bläddrade igenom det. Jag har inte skrivit på kanske ett halvår så det känns lite ovant att sitta här igen med blocket i händerna.
23/3-2016
Du var som en iskung med dina kalla ögon. Du fick mig att frysa till is när du mötte din blick i min. Kramen du gav mig värmde och jag smälte i din famn. Iskungen blev eldprins.
Den skrev jag efter jag träffade Felix för första gången. Jag föll fan på dirren. Lol. Att skriva var som en dold hobby förut men slutade. Varför vet jag inte. Hade inget att skriva om antar jag. Varken ångest eller kärlek. Varken ångest eller kärlek? Jag bestämde mig för att bläddra fram till ett blankt blad.
30/7-2018
Ingen kärlek ingen ångest. Ingen pojkvän inga problem. Men minnen går inte at sudda bort. De är som målade med permanent färg.
