Ludwig 12.04
sorry för att jag drog utan att säga något
Jocelyn 12.26
du behöver inte be om ursäkt
Ludwig 12.27
jo det var ju kefft av mig
Jocelyn 12.28
tro inte att du är speciell bara för att du drog sådär
Jocelyn 12.29
jag är van.
————
Ludwigs perspektiv
Hennes ord slungades rakt mot mig med en sån kraft att det kändes som att luften gick ur mig.
Dem fick mig inte direkt att må bättre, tvärtom. Ångesten virade sig runt min kropp som ett tjockt lager av dimma. En dimma som var omöjlig att se igenom eller ta sig ut ifrån.
Men Jocelyn hade rätt ändå, jag skulle sluta tro att jag var speciell. Jag betydde inget för henne. Jag var bara ännu en kille i mängden som hade svikit henne.
Jag var bara en utav alla idioter.
