Det vassa surrandet från lamporna i korridoren ger Yoongi huvudvärk, de som inte redan är sönder flimrar med vitt sken. Tapeten är blek och flagnande med sprickor vid listerna. Tvärs över väggen har någon sprejat "늦게", felstavat. När Yoongi var sju rättade han till det med röd turspenna och han drar med handen över texten medan han går förbi. Då tyckte han att det var mysigt här, men nu blir han bara äcklad.
Lägenhetsnumret har ramlat av och ersatts av en sjua ritad av sjuåriga Yoongi med samma turspenna.
Han stannar till utanför dörren i några sekunder. Ytterdörren står på glänt och de tre låsen ligger kastade på golvet innanför. Yoongi sticker ner händerna i fickorna och tar ett steg in. På byrån under spegeln i hallen står en halvdrucken ölflaska och mattan är fläckig. Gardinerna är fördragna och lägenheten elektriskt surrande.
Plötsligt hör han ett trött grymtande och flyttar inte på sig en centimeter när en glasflaska flyger förbi hans axel och missar med en meter.
"Och var har du varit?" Mumlar hans pappa från soffan när han märker att det är Yoongi.
"Det är lugnt Appa" Yoongi fortsätter in i lägenheten med händerna i fickorna och axlarna hopsjunkna. Han hämtar täcket från sängen i rummet bredvid och lägger över sin pappa som redan snarkar.Flaskorna klirrar mot varandra när Yoongi slänger dem i en påse i köket och borstar upp glassplittret från hallen. Han drar upp sitt cigarettpaket ur fickan, fem kvar.
Balkongen är mörk och billjus blinkar mot betongväggarna i gränden utanför. Yoongi rullar förgätmigejblomman mellan tummen och pekfingret samtidigt som han plockar upp den blanka tändaren.
Det mjuka sprakandet från tändaren, balkongen lyses upp i några sekunder av det flammande skenet. Han tänder sin cigarett och stoppar den i mungipan, håller andan samtidigt som han håller ut blomman över lågan. Den skrynklar ihop sig till svarta rester och faller ner mellan hans fingrar, ner på asfalten fyra våningar ner.
YOU ARE READING
sången om förgätmigejbuketten ✓
Fanfictionnamjin, taekook, yoonmin <3 De salta vindarna får Seokjins mörka hår att kittla honom i ansiktet och den ljust blå blomman han håller i ena handen nickar i vinden. "Jag saknar dig"