sången om förgätmigejbuketten ✓

월요일 22:58

Seokjin lutar sig mot brevlådan vid hamnen. Han snurrar förgätmigejblomman mellan tummen och pekfingret medan han stirrar på det grå vattnet framför honom, en spegel för himlen.
Han släpper vant blomman i kuvertet och stoppar det i brevlådan, utan att tänka så mycket på vad han gör. Jin stryker sitt hår ur ansiktet igen och stoppar händerna i fickorna på hans öppna kappa.
Han drar upp sin polotröja igen och rör snabbt vid de svarta blomstjälkarna på hans hals. Det gör fortfarande ont. Fast han antar att han bara inbillar sig det.

Jin masserar tinningarna och andas ut tungt. Hans hjärta slår fort, och han vet inte ens varför. Det borde inte vara något konstigt, nålar och bläck i hans hud bara.
Sedan skjuter han upp dörren, rummet där inne är täckt av mjukt och blått ljus. Det är trångt och väggarna är täckta av affischer, inramade graffititags och tatueringsmotiv.

En kille med långt mörkt hår lutar sig mot ett upplyst glasbord. Hans ansikte lyses upp av mobilskärmen i hans hand och han tuggar på en tandpetare. Han har svarta förgätmigejblommor vid sitt ögonbryn och Jin fastnar med blicken vid dem.

"Annyong" Killen tittar upp, släcker mobilen och tar tandpetaren ur munnen.

"Annyong" Jin ler svagt och pillar på tyget i fickan på kappan.

"Vad är du sugen på att göra då?"

Innan Jin hinner ändra sig harklar han sig.
"Förgätmigej, tack"

Killen nickar långsamt. Han blåser en hårslinga ur ansiktet och pekar på sitt ögonbryn. "Såna här?"

"Ja" Jin andas ut för att lugna sig själv. "Fast större"

Killen ler och tar ett steg ut från glasbordet. "Vill du rita eller ska jag?" Han plockar fram penna och ett papper.

"Nejdå det spelar ingen roll, förgätmigejer bara"

"Okej då så, du kan kalla mig Poong. Är det din första?"

"Jag heter Jin, och ja det är det"

"Jjuhruh"

Jin blundar hårt när Poong sätter igång tatueringspennan. Det metalliska surrandet får honom att rysa och det är kallt utan hans tröja. Det känns som att Poong ritar på honom med knivar, men Jin biter sig i läppen och tänker på Joonie. Det kanske var därför han kom hit, för att han ville att det skulle göra ont.
"Aya" han griper tag i den svarta stolen han ligger på. "Förlåt" Jin samlar sig igen men det tar bara några sekunder innan han ropar till igen.

En äng av svarta förgätmigejblommor börjar vid hans midja och blommorna slingrar sig upp mot hans hals. Växer i hans hud.