수요일 13:45

59 3 2
                                    

Chin-Haes inspiration tog slut någonstans före lunch och det är därför han befinner sig en våning upp i sin granne Hyunsooks lägenhet. Den luktar gammalt trä och damm, som det brukar göra hos äldre personer. Tekoppar i alla möjliga olika färger och mönster står uppradade på hyllor runt om i lägenheten.

Hyunsook är en pensionerad liten tant som förlorat sin man i cancer för några år sedan, därför är hennes sällskap nuförtiden bara hennes katt, enorma tekoppsamling och Chin-Hae. Han har satt upp sin lockiga lugg i en liten tofs för att kunna se något när han lyfter in Hyunsooks varor i kylen. Hennes glasögon immar igen när hon rör om bland songpyeon i en kastrull bredvid honom. "Chin-Hae vännen, du är så smal nuförtiden. Du ska få en påse songpyeon med dig ner sen"
"Tack tack, det luktar jättegott" Han ler mjukt och kramar om henne med ena armen. Chin-Hae hjälpte henne att forma songpyeon, men hon vill nog inte ha kvar de som är formade som hjärtan, bananer och stjärnor.
Han tittar ut genom fönstret och ner på den asfalterade uppfarten. En bil kör in, en röd ganska kort och fyrkantig Volvo med en repa på taket. Han känner igen den direkt.

Kim Taehyungs hjärta slår fort när han parkerar sin bil på Chin-Haes uppfart. Han håller kvar händerna på ratten och tar ett djupt andetag. Han tror att Chin-Hae har tröttnat på honom ändå, han vill ju aldrig vara med honom. Han är en sådan person som stoppar penslar i sitt lockiga hår, en känslig konstnär som är gjord av sarkasm och mjuka filtar från ikea. Lång och smal med smilgropar som brukade få honom att le. Taehyung är nog inte hans typ längre, Chin-Hae gillar eleganta och konstnärliga män som tycker om mode, att dricka whiskey och prata om universum. Chinchin kanske inte gillar hans silverhår heller tänker han samtidigt som en tår rullar ner för hans kind. Han skyndar sig att torka bort den med baksidan av tröjärmen, han har ingen aning om varför han är ledsen.

Taehyung rycker till när bildörren plötsligt öppnas och Chin-Hae sätter sig i passagerarsätet. Hans lugg är uppsatt i en liten tofs på huvudet. Skjortärmarna är uppkavlade till armbågarna och fläckiga av gul färg. "Annyeong" säger han med ett stelt leende.
"Annyeong"
Chin-Hae tar ett djupt andetag. "Vi behöver prata, eller hur?"
"Ja" Taehyung vet inte riktigt vad han ska säga. Det känns inte som att det är Chinchin som sitter i bilen bredvid honom, utan en helt annan person. Men allt är hans fel va? Det var han som var otrogen. Han önskar att Jungkook var här nu, så att han skulle slippa göra slut med Chin-Hae, han vet inget värre än att göra någon ledsen.
"Kommer det här verkligen att funka?" Chin-Hae sänker blicken "Du vet, har tänkt på det här jättelänge"
"Mm"
"Men... nu är det såhär"
"Va?" Taehyung möter hans blick, förvirrad, han trodde att det var han som skulle göra slut och inte Chin-Hae.
"Ja, jag var rädd att du skulle bli jätteledsen när jag sa det"
"Att du inte har några känslor för mig längre?"
"Ja, typ"
"Jaha" Han nickar. "Det gör inget"
"Okej" Chin-Hae rynkar pannan och lägger huvudet på sned. "Är du säker?"
"Ja, såklart"
"Ha det så bra då antar jag, jag behöver gå"
"Okej" Han tänkte säga 'vi ses' men avbryter sig själv.
"Ha ett bra liv, Kim Taehyung" Är det sista Chin-Hae säger innan han kliver ut på uppfarten och stänger bildörren bakom sig. Taehyung sitter kvar i några minuter när Chin har gått. Han vet inte alls hur han mår, bara att han mår illa. Men han vet vad han kan göra för att må lite bättre.

Vad gör du?

Kooks
Hej gay
Jag menade Gay
Kfoskgkd
Tae
Taehyung
Inte så mycket dock
Lol

Lol jag tänkte om du vill träffas snart
Jag kan hämta dig

Kooks
Jaa
Typ vid sju? Jag jobbar fortfarande

Okej gay vi ses

sången om förgätmigejbuketten ✓Where stories live. Discover now