Ljudet av fotsteg mot det polerade golvet i sjukhuskorridoren ekar mot väggarna.
Taehyung smeker baksidan av Jungkooks hand med tummen. "Rum 317 va?"
Han nickar långsamt.Det har gått några dagar sedan Namjoon ringt dem och berättat om Seokjin, men de fick inte träffa honom på sjukhuset förrän idag. Namjoon lät sprucken, som om någon slitit sönder honom och tömt honom på allt inifrån.
Jungkooks kinder är stela av intorkade tårar och hans axlar värker. Det känns som om någon lagt sorgen på hans axlar så att han ska behöva bära med sig den överallt.
Korridoren kantas av vita dörrar med grumligt glas och siffrorna 310, 311, 312 och till slut 317. Taehyung skjuter upp dörren så att de möts av den kväljande lukten av överdriven renlighet. Rummet är dränkt i pipandet från monitorn, men annars finns bara en sjukhussäng omringad av maskiner och två personer på två stolar. Namjoon och Hoseok, Jungkook vill börja gråta igen när han ser dem.
"Jin!" Taehyung kramar om honom och trasslar nästan in sig i slangen som går från hans armveck till någon annan maskin.
"Taehyung" Jin ler brett, hans hår är torrt och rufsigt och under de mönstrade sjukhuskläderna sticker bandage och fler slangar fram "Och Jungkook, hur är det?"
"Ganska bra" Jungkook rycker på axlarna, Jin vet redan hur han mår, men han vill inte få honom att må sämre. Hoseok lägger huvudet på sned och vinkar åt honom att sätta sig i hans knä. "Vad hände?""Han överlevde knappt" Namjoon sitter med benen i kors och fumlar med händerna i knät. Hans uppsvullna ögon har fått en blågrå färg av sömnbristen.
Jin suckar "Ett knivhugg i armen och en glasbit som punkterade min lunga"
"Även en kollapsad lunga och blodförlust" mumlar Namjoon.
"Ja"
"Oj" Taehyung begraver huvudet i händerna. "Hur lyckades du med det?"
Jin undviker deras blickar, följer ett bandage med pekfingret som går från hans axel till hans armbåge. "Cheol" mumlar han.
"Vadå?" Jungkook lyfter på huvudet.
"Cheol, Cheol bröt sig in i min lägenhet i söndags"
"Men varför skulle han vilja göra något?" Oron hörs i Jungkooks röst. "Det är väl Yoongis vän?"
"På sätt och vis"
"Men varför skulle han vilja göra något sånt mot dig, Jin?"
Jin flackar med blicken mellan Jungkook och Namjoon. Den äldre tar till slut ett djupt andetag. "På grund av en överenskommelse som ingen visste skulle sluta med blod, förgätmigejer och människor från en maffia"
"Vadå?"
"Jag tror att Jimin hade en förgätmigejtatuering," Namjoon reser sig upp, "det var Cheol som dödade dem, och nästan Jin också eftersom han har en sån förgätmigejtatuering. Cheol ville avsluta överenskommelsen"
"Och vad betyder det?"
"Antingen att han vill lämna maffian eller att han vill döda Yoongi och mig också"
YOU ARE READING
sången om förgätmigejbuketten ✓
Fanfictionnamjin, taekook, yoonmin <3 De salta vindarna får Seokjins mörka hår att kittla honom i ansiktet och den ljust blå blomman han håller i ena handen nickar i vinden. "Jag saknar dig"