sången om förgätmigejbuketten ✓

토요일 20:01

Namjoons lägenhet är fylld av ett tungt dis och den mjuka lukten av honom som hans hår och kläder också har. Seokjin lägger händerna på sin pojkväns axlar och tar ett lent andetag. Han har en förgätmigejblomma mellan tummen och pekfingret från vasen i ett av fönsterna. "Jag tänker på dig mycket"
"Mhm?" Namjoon vrider på huvudet så att han kan se Jin i ögonvrån. "Jag tänker på dig just nu"

"Ew" Ljuset från Taehyungs telefon lyser upp hans ansikte och han rynkar på näsan. På golvet, lutad mot skinnsoffan tittar han upp på de äldre.
"Vad?" Jungkooks röst låter dämpad eftersom han ligger på magen på soffan och flätar en slinga av Taehyungs hår. "Varför lyssnar du på vad de pratar om?"
"Jag har inget annat att lyssna på"
"Du kan lyssna på mig"
"Okej" Taehyung lutar huvudet bakåt så att Jungkook tappar hans hårslinga och den yngre suckar. "Gissa vad jag tänker på" Hans naglar är fortfarande täckta av ett halvt bortskrapat lager av glittrigt nagellack.
"Okej... mig?"
"Nej. Du har hybris Tae" Jungkook flinar och flyttar sig längre bakåt på soffan. Han tystnar när ytterdörren öppnas.

Diset snurrar runt Hoseoks silhuett när han stänger dörren bakom sig och börjar ta av sig den beige kappan. "Mår alla okej?"
"Ja" Seokjin kramar om honom. "Hur har din dag varit?"
"Bra, jag var lite med min barndomsvän bara"
"En väldigt romantisk barndomsvän?" Seokjin kastar en menande blick på den yngres hals.
"Ehehe.. nej det var inte hon" Hoseok rättar till sin tröja med trevande händer.
"Jag skämtar bara" Seokjin skrattar till "Du berättar om henne sen va.. eller honom?"
Hoseok rycker på axlarna. "Honom"

"Vem då?" Namjoon ger Hobi en kram.
"Han heter Chin-Hae" Hoseok tänker efter medan han slår sig ner på skinnsoffan bredvid Jungkook "och han är en konstnär"
"Efternamn?" Mumlar Taehyung och lutar sig framåt. "Choi?"
"Ja juste, Choi Chin-Hae. Känner du honom?"
Taehyung sväljer hårt. "Mm, jag trodde du visste"
"Vad?"
"Vi gjorde slut för två veckor sen"
"Oj" Hoseok lägger huvudet på sned. "Nej jag visste inte det, är det okej?"
Taehyung nickar långsamt. "Hur mår han?"
"Bra... tror jag"
"Mhm"
"Är du säker på att det är okej?"
"Ja, såklart. Jag gillar en annan pers-"
"-vem?" Jungkook spärrar upp ögonen.
"Du vet vem, pabo"
Jungkook tystnar, hans kinder har fått en utblandad nyans av röd.

"Så" Namjoon harklar sig där han sitter med benen i kors på mattan i mitten av vardagsrummet. "Ursäkta att jag bara bryter av stämningen såhär, men jag vet att ingen av oss mår okej. Yoongi och Jimin kommer.." diset tunnar av runt hans ansikte när han suckar "...aldrig mer komma tillbaka"
En varm tår rinner nerför Jungkooks kind och han känner Taehyungs arm runt hans axlar.
"Jag fick ett brev från Youngmin-ssi, Yoongis pappa. Han hittade ett brev som Yoongi skrivit, men jag tänkte att jag borde vänta med att läsa det tills ni är här" Brevet i Namjoons hand är en utriven sida från ett anteckningsblock, med en torkad blomma fasttejpad längst ner.
"Fint" Hoseoks hållning ser vissnad ut, men han ler svagt.
Namjoon räcker fram pappret. Han skulle inte kunna läsa det högt, kanske inte ens alls.