Valjakten

Kapitel 8

Tio minuter senare åkte de iväg. De stannade efter en timme vid en strand och sov till klockan åtta följande morgon. Mads, Ole och Carl höll vakt under natten.

"Ni kan gå och sova nu", sa Jan till dem när alla hade vaknat på morgonen.

De nickade och gick ner under däck.

"Hoppas att Bornholm inte utsätts för flera attacker", sa Axel.

"MDF lär knappast tro att vi är där längre", sa Jan. "De har ingen orsak att fortsätta attacken".

"Var det någon som...", började Niklas.

Jan skakade på huvudet. "Några skadades, men ingen dog".

Tidigt på eftermiddagen syntes Köpenhamn på avstånd. Det var nu ungefär halvvägs till DMD:s högkvarter på Jylland.

"Var någonstans i Danmark har ni varit tidigare?", frågade Frida. Hon, John, Oskar och Tom satt uppe på däck och tittade mot staden.

"Bara i Köpenhamn", svarade John. "Det var bara två nätter som vi var där". "Det är en fin stad".

Oskar nickade.

"Jag har också varit där". "Och i Legoland".

"Samma", sa Tom.

"Du gillade säkert också Legoland bättre?", frågade Oskar.

"Ja", svarade Tom skrattande.

"Så Hirtshals blir då nytt för alla", sa Frida.

"Stanna båten!".

Båten stannade nästan genast.

"Vad är det, Staffan?", frågade Jan.

"En av delfinerna har inte synts till på några minuter", sa han. "De simmar ju vanligtvis alla vid ytan".

"Den har säkert bara dykt djupare ner efter fisk eller något", sa Elin.

"Det är möjligt", sa Jan. "Men några borde hoppa i och kolla upp det för säkerhets skull".

"Jag kan göra det", sa Staffan.

"Jag med", sa John.

"Och jag", sa William.

De sprang snabbt ner under däck efter sin dykutrustning.

"Har ni tillräckligt med luft?", frågade Jan.

"En timme", svarade William.

"Samma", svarade Staffan.

John tittade på sin mätare.

"Tjugo minuter", sa han. "Jag har glömt att fylla den på nytt".

"Det är tillräckligt", sa Jan. "Senast då borde delfinen komma upp och andas". Han räknade snabbt delfinerna. "Den är fortfarande under ytan". "Hoppa i".

John, Staffan och William hoppade i vattnet.

"Jag ser den", sa William nästan direkt och pekade.

John vände på huvudet. Och såg den på fem meters djup tjugo meter ifrån sig. Den rörde lite på sig på ställe. John gjorde ok-tecknet och började simma mot delfinen. Vad var det som var fel? Det såg ut som om den satt fast, men John kunde inte se något. Nu var han nästan framme. Då kände han något i sina fingrar. Han vände sig om. Det kändes som att något slöts runt honom. Han försökte simma i olika riktningar, men det blev bara värre. Snart kunde han inte röra sig nästan alls. Han såg Staffan och William bete sig på samma sätt. Och fyra svartklädda personer simma bort från dem. MDF. Sedan dök två svartklädda personer upp framför John. En av dem var Roger. Både han och den andra hade dykmasker som gjorde det möjligt att prata under vatten. De skrattade.