Valjakten

Kapitel 12

Följande morgon när de vaknade berättade John för Frida att han, Oskar och Tom tänkte gå och klättra vid högkvarteret. Båda var med på idén, men Frida fick snartförhinder. När de gick till morgonmålet trampade hon snett. Hon haltade till ett bord medan John och Oskar tog mat till sig själva och henne.

"Hur känns det?", frågade John.

"Det gör inte så ont, men jag skippar nog klättringen", sa hon. "Den blir säkert bra idag bara jag vilar".

Frida kunde gå långsamt när de hade ätit, men det märktes att foten inte var i skick för någon form av träning. Medan hon gick till rummet gick John och Oskar i rask takt till högkvarteret och mötte Tom.

"Hur gick natten?", frågade John.

"Natten var inget problem, men morgonen...". Tom suckade. "De förde båda två mycket oväsen när de vaknade, speciellt Elin". "Nu vet jag hur de första morgnarna kändes för Frida".

De började gå mot klättringsområdet.

"Nå, nu är de på väg hem", sa Oskar.

"Det är verkligen tråkigt att Zacharias och Felix också måste åka hem", sa John. "Jag kommer att sakna dem".

"Jag såg dem inte när de åkte iväg, men jag hörde att de båda två har återhämtat sig bra hittills, även om de är långt ifrån återställda", sa Tom.

"Får hoppas att de fortsätter bli bättre snabbt", sa John och öppnade dörren till klättringsområdet. Där fanns flera väggar, ställningar och rep. Under vissa av dem var det mjuka madrasser och vissa hade små bassänger.

"Nu vet vi till nästa gång att ta våtdräkterna istället", sa Oskar. "Nå, det finns mycket att välja på ändå".

Klättringen var tung men rolig. Det belastade underarmarna och greppstyrkan väldig mycket för Oskar och Tom. John kände inte av det på samma sätt som dem då hans greppstyrka tränats flera gånger i veckan i fem år via judon. Men efter en timme av mer eller mindre konstant klättrande började också hans armar bli trötta.

"Vi måste se till att det här kommer till FMD också", sa Oskar till John när de klättrade jämsides på en vägg.

"Definitivt", sa John och lade handen på ett av de sista handtagen.

"Bu!".

John tappade greppet med händerna. Innan han föll fick han tag i Oskars ben.

"Hej!", sa Nicole från toppen av väggen och klättrade ner till Oskar.

"Ta tag i väggen snabbt!", stönade Oskar. "Jag orkar inte hålla uppe oss båda!".

"Då kan du släppa", sa Nicole och gav honom en lätt knuff. Oskar tappade greppet och både han och John föll från fem meters höjd ner på madrassen. Den var mjuk men landningen kändes ändå. Nicole klättrade ner och samtidigt dök Jasmine upp. Båda två skrattade. Samtidigt hörde de ett skrik och såg Tom falla ner på en annan madrass. Anne hade fällt honom därifrån.

"Har ni ingenting bättre för er än att störa oss?", frågade John irriterat.

"Inte egentligen", sa Nicole retligt. "Kanske lite klättrande också".

"Nå, vi är färdiga nu", sa Oskar. John och Tom nickade.

"Så fokusera på klättringen", sa Tom. De vände sig om och började gå iväg. Då dök Claires ansikte upp framför Tom. Han hoppade skrämt ett steg bakåt, stötte till John och Oskar, och så föll de alla ner i en bassäng. Flickorna gapskrattade.

"Så det fanns ännu en", sa Tom. Han såg sig omkring. Det var flera som gav dem sympati leenden. Flickorna betedde sig tydligen sådär annars också.