Valjakten

Kapitel 10

John vaknade tidigt nästa morgon. Han vände på huvudet och såg att Frida fortfarande sov. Han sträckte fram en hand mot henne, men kom då ihåg att hon var irriterad på Elins tidiga väckningar. Han steg tyst upp ur sängen och gick till badrummet. När han hade duschat och bytt om gick han ut ur rummet. Han tittade igen på Frida och log innan han stängde dörren och gick ner till matsalen. Oskar och Tom var redan där.

"Du ser verkligen glad ut", sa Oskar när John satte sig. "Hur var det igår?".

"Det var riktigt skönt", sa John. "Jag är faktiskt tacksam över att jag fastnade i det där nätet igår". "Annars hade jag kanske inte fått sagt vad jag känner". "Vad gjorde ni två igår då?".

"Vann tvåhundra euro", svarade Oskar.

"Förlorade tvåhundra euro", svarade Tom.

John skrattade.

"Varje gång du spelar något mot mig eller Oskar", sa han.

"Han lär sig aldrig, sa Oskar och drack från sin kaffekopp. Och spottade tillbaka det direkt. "Salt!", sa han och vände sig irriterad mot Tom.

"Va?", sa Tom och försökte se oskyldig ut. "Varför tittar du på mig?".

John drog sin kopp närmare sig.

"Var är Frida förresten?", frågade Tom.

"Hon sover fortfarande", svarade John. "Jag ville inte väcka henne då hon har klagat på Elins väckningar".

"Hon är nog glad över att få slippa Elin", sa Oskar.

Elin gick just då förbi och tittade förolämpat på Oskar. Han tittade efter henne en stund och vände sig sedan mot John och Tom.

"Oj", sa han.

"Det där var dålig tajming", sa Tom. Han tittade på sin klocka och sedan på Johns tallrik som var överfull. "Du borde nog börja äta om du ska hinna med allting du tagit".

Resan till Tyskland tog drygt tio timmar. Jan tog fram sin telefon när de tyska Mästerdykarnas högkvarter var inom synhåll och ringde.

"Vi närmar oss", sa han.

"Uppfattat", sa en röst. "Vi kommer emot er".

"Tack så...". Jan tittade på telefonen. "Han lade på snabbt". "Typiskt dem att ha så bråttom med allting".

Båten stannade vid bryggan. Jan gick i land tätt följd av Felix, Zacharias, Niklas och Axel. Sedan kom John och Oskar. Oskar tog ett par steg framåt och fastnade med foten i ett hål.

"Är den hårt fast?", frågade John medan Frida och Tom klev i land.

"Det är lugnt", sa Oskar och lirkade bort foten. Han vände sig framåt och gick in i Zacharias.

"Oj, förlåt".

"Stå stilla!", skrek en mans röst.

Oskar tittade framåt. Tio MDF män med harpuner stod framför dem. Och flera stod på stranden och klipporna.

"Vad har ni gjort med de tyska mästerdykarna?", frågade Jan. Han var både arg och rädd.

"De är inlåsta i byggnaderna", svarade en av MDF männen. Han tittade mot båten. "Resten av er som är ombord, kliv i land!".

John tittade bakåt då Johan klev i land.  Sedan såg han två av delfinerna på högra sidan av bryggan. Och fick en idé. Han tittade på dem och fångade deras uppmärksamhet. Sedan tittade han åt vänster. På vänstra sidan bryggan simmade också en delfin. Han gav Oskar en lätt knuff.