Valjakten

Kapitel 14

Resan till de franska mästerdykarnas högkvarter i Cherbourg tog tio timmar och gick utan problem. När de kom fram på kvällen var det återigen många som mötte dem vid bryggan. Jan klev i land först och skakade hand med FrMD:s chef.

"Välkomna till Frankrike", sa han och vände sig mot båthuset. "Vi har inga båtar där nu, så delfinerna kan bo där".

"Tack", sa Jan. Han tittade bakåt när de andra klev i land. "Vi leder delfinerna till båthuset och sedan får ni rumsnycklar".

När John, Oskar, Frida och Tom klev i land kom två pojkar fram till dem. Den ena var lång och smal, den andra kortare och bredare. Båda hade kortklippt, svart hår.

"Välkomna", sa den längre. "Jag är Pierre och det här är Claude".

"John".

"Tom".

"Frida".

"Oskar.

"Trevligt att träffas", sa Claude. "Har ni några planer för kvällen?".

De skakade på huvudena.

"Det finns en ungdomsgård ett par kilometer härifrån", sa Pierre. "Har ni lust att komma med oss dit när ni har dumpat väskorna?".

De tittade på varandra en stund och nickade sedan. "Visst".

Ungdomsgården var stor och där fanns mycket att göra. Pingis, biljard, brädspel, ett dansgolv, en kiosk med billiga mellanmål och gott om bord och sittplatser. Både de som jobbade och de som hängde där kunde väldigt bra engelska. John, Frida och Tom satt med Pierre och Claude vid ett bord och pratade. Dels berättade de om sig själva, dels berättade John, Frida och Tom om sina tidigare uppdrag och hur det hade gått med delfinerna hittills.

"Vi har inte så mycket att säga om uppdrag och expeditioner ännu", sa Pierre. "Några enstaka veckoslutsresor i närheten, men ingenting större".

"Ni hinner ännu", sa John. "Ni kommer säkert snart att vara med om något större".

"Från en sak till en annan, var är Oskar?", frågade Tom. "Han har inte setts på ett tag".

De såg sig omkring.

"Han är där borta", sa Claude och pekade på ett bord på andra sidan rummet. "Antagligen spelar de texas hold'em". "Vi går och kollar".

De gick till bordet och det visade sig att Claude hade rätt. Det var texas hold'em, den populäraste pokervarianten. Två kort på handen per spelare, fem kort på bordet som alla spelare kan använda. Den som får högst hand vinner. Det är inte möjligt att byta korten på handen. Det var nu sista bettingrundan för den pågående handen. På bordet låg hjärter och klöver äss, hjärter och ruter dam, och ruter kung.

"Royal poker", sa Pierre.

John, Frida och Tom tittade oförstående på honom.

"Bara tior, knektar, damer, kungar och äss används", förklarade Pierre. "Därför är det bara fem spelare".

"Trehundra", sa en pojke som till utseende var väldigt lik Dennis. Näsan var rak och ögonen var bruna, men annars nästan identisk.

"Spelar de om riktiga pengar?", frågade Frida.

"Det är tillåtet", svarade Claude.

"Jag synar", sa Oskar medan de andra spelarna lade sig. Oskar höll upp spader äss och hjärter kung, och log triumferande. Han hade högsta möjliga fullt hus.

"Jag vinner", sa pojken och lade fram spader och klöver dam. Fyrtal, vilket slår fullt hus.

"René går så gott som alltid några hundra på plus när han spelar", sa Claude när Oskar steg upp från stolen.