Valjakten

Kapitel 9

På kvällen kom de fram till DMD:s högkvarter. De fick nycklar till lediga rum och sedan gick de flesta till matsalen. Som vanligt satt John, Oskar, Frida och Tom tillsammans.

"Jag sover med Tom på båten i natt", sa Oskar.

"Varför det?", frågade Tom. "Du har ju en säng".

"Jag tänkte att du ville ha sällskap", svarade Oskar. "Och Frida är irriterad på sin rumskompis".

Frida tittade fundersamt på Oskar tills ljuset gick upp för henne. Hon log och tittade på John som också log.

"Vi vinner alla på det", sa Oskar.

Efter middagen gick Oskar och Tom till båten, och John och Frida gick till Johns rum.

"Då är vi ensamma", sa John.

"Ja", sa Frida. "Hur känner du dig nu?".

"Efter att ha suttit fast i ett nät?". "Nu vet jag hur fiskar känner sig". "Men jag fick se en brugd". "Det var verkligen en syn".

"Jag och de andra i gruppen är avundsjuka för det". "Jan är den enda förutom er som har sett en brugd tidigare".

"Du kommer att få se en någon dag". "Och då förhoppningsvis inte i ett fiskenät".

"Ja". Frida blev tyst en stund. "Vad var det du sa att Roger sa till dig?". "Dagens fångst?".

John nickade.

"Nå, på ett sätt är du det", sa Frida. "För mig".

John log.

"Detsamma", sa han och blev tyst en stund. "Hur länge har du gillat mig?", frågade han sedan.

Frida funderade en stund.

"Jag tror faktiskt att jag har känt någonting för dig ända sedan jag kom till FMD", sa hon. "Du då?".

"Jag insåg ordentligt under slutet av juni att jag har känslor för dig, men jag tror att jag har haft dem längre", sa John. "Men vänta". "Du har haft känslor för mig i tre år". "Och du har inte sagt det tidigare".

"Jag har varit osäker på vad du har tyckt om mig". "Speciellt när det har varit andra flickor som har varit intresserade av dig och försökt få din uppmärksamhet under året". "Jag trodde att du gillade någon av dem".

"Jag har inte lagt märke till det". "Du är den enda jag har sett".

Frida log och sträckte ut armarna mot John. Han drog henne intill sig i en hård kram. Efter en stund tog Frida ett halvt steg bakåt och förde läpparna mot Johns.

"Dörren är öppen", sa han.

Frida vände huvudet mot dörren som mycket riktigt var öppen.

"Oj då". Hon gick till dörren och stängde den, och vände sig mot John med ett leende. "Så, var var vi?".

En bit ifrån DMD:s högkvarter åkte båten med Roger och andra MDF-män till ett större fartyg. De åkte in i båthangaren och möttes av en chef.

"Fahra och en av delfinerna är döda", sa Roger.

Chefen log.

"Bra jobbat".

Roger såg sig omkring. Det var inte många båtar i hangaren.

"Ni har redan skickat iväg dem?".

Chefen nickade.

"Mästerdykarna har ingen aning om vad som väntar dem".