You have my word (TFC)

Kapitel 16

Värme. Jag känner en arm ligga över mig. En kropp tätt intil också och små svaga snarkningar. Jag ligger på något mjukt. Värme. Jag öppnade sakta ögonen och såg att jag befann mig i någons rum. Jag skulle gissa en killes rum. Jag låg på sidan och den varma kroppen låg tätt intill bakom mig. Armen låg över min midja. En minnes bild började bildas framför mina ögon. En man som höll fast mig hårt. Jag blinka. Jag flyttade armen försiktigt bort från min midja och vände mig om och det gjorde ont i hela min kropp. Jag kved till lite tyst. Omar? Vad gör han här? Eller vad gör jag här? Omar ser så fridfull ut. Som ett litet barn nu när han sover. Jag log men slutade snabbt. Aj... Varför har jag ont överallt? Jag klev försiktigt ut ur sängen även med smärtan som dunkade i hela min kropp. Jag såg mig omkring och såg något som liknade en badrums dörr. Jag vill duscha. Jag började gå försiktigt mot dörren utan att väcka Omar. Någon snarkade högt. Jag såg på Omar, men det var inte han. Jag kollade ner. Ogge, han låg utsträckt över hela golvet med bara en kudde o en filt. Jag klev över honom och in i badrummet. Där fanns det en dusch. Jag såg mig och ryckte till av synen av min ege spegel bild. Jag hade en stor svart tröja på mig som räckte ner till mitten av låren. Jag hade också blå märken över hela mitt ansikte, kinder, armar, ben... Vad hände igår? Jag låste dörren och drog av mig tröjan. Blå märkerna fortsatte över hela min kropp. Hade jag och Omar gjort... Det? Men Ogge är ju här... Jag skaka på huvudet och satte på duschen och gick in. Jag lät det varma vattnet skölja av mig, skölja av mina tankar så att jag bara hade ett blankt blad i mina tankar. Jag började nynna till låten Bubbly tyst. Helt plötsligt så var det en svart prick framför mina ögon och jag satte mig snabbt ner i duschen. Den försvann. Men jag satt kvar och lät vattnet skölja mig. Men jag satt kvar för att det var massa konstiga minnes bilder som poppade upp i mitt huvud: Aj... Det gör så ont. Fast det var över nu... Han hade gått. Tårarna strömmade ner från mina stängda ögon och jag snyftade tyst. Plötsligt kände jag en varm hand mot min arm. Aj! Jag ryckte till och handen försvann. Jag öppnade sakta ögonen. Omar.  Snälla hjälp. Han la sin hand på min kind.  Jag var tillbaka till nuet. Jag andades häftigt och tårar rann ner från mina kinder. Allt kom på en och samma gång. Det var för mycket. För många känslor på en och samma gång. Hela kvällen spelades snabbt upp för mina ögon: Jessie, muggar, Omar, Felix, fustration, Ogge, öl, dansa, glädje, dansa, öl, felix, smärta, Ogge, kyla, smärta, räddsla, smärta, hopplöshes, smärta, Omar, mörker... Tårarna fortsatte strömma ner för mina kinder och jag snyftade häftigt. Jag höll mig för pannan. "nej... Nej..." sa jag tyst mellan tårarna. Någon knackade på dörren. "Bella?" sa Omar. Jag försökte sluta gråta men det hördes nog inte med vattnet på. "Bella? Är du okej?" sa Omar igen fast lite ängsligare. Jag svarade inte. Jag grät inte längre. Omar var här. Ogge var här. Jag var trygg. Jag andades fortfarande tugnt. Jag stängde av vattnet. Och tog en handuk runt mig. "tröja?" sa jag med raspig röst. Jag hörde hur Omar letade fram en och knackade på dörren igen. "här" sa han. Jag öppnade dörren, men bara med en liten springa. Han kunde inte se mig. Inte hur jag ser ut nu.