You have my word (TFC)

Kapitel 20

Sa Daniel och tog fram ett litet paket och gav det till mig. Jag log och öppnade det. Wow!

"Wow! Daniel! Tack!" sa jag och betraktade smycket som jag fått. Det var ett halsband med ett silver hjärta, på ena sidan av hjärtat var det som små vita skimrande stenar, och i mitten var en vacker röd sten. Jag höll den i min hand och sa "kan du sätta på mig den?" Jag log med hela ansiktet och han tog halsbandet. Jag vände mig om och kände hur han knäppte halsbandet runt min hals.

När han tillslut var färdig sa han "Den är special gjord för dig. Om du ser så är det inristat ett I i den röda stenen, I för Isabella" Jag såg på den röda stenen och där var det inristat ett snirkligt I.

"Wow! Du är bäst!" sa jag och sträckte mig fram för att krama honom. Men ryggade undan i sista sekunden rädd för att ett minne skulle tränga sig in i mitt huvud. Jag gav honom en snabb puss på kinden istället. Han såg misstänksamt på mig men struntade i det. "Hur hade du råd?" frågade jag sen. Men han hann inte börja för jag hörde hur Omar ropa på mig. Jag rodna "Jag måste..." sa jag och peka ut mot dörren. Han nicka och jag tog på mig jacka, mössa och skor. När jag kom ut satt Oscar och Jessie på en moppe, Ogge på en och Omar på en. Men ingen Felix. Jag kunde inte hjälpa skuldkänslorna som började bildas i min mage. Jag gick fram och satte mig bakom Omar och han gav mig en hjälm och vi började åka. Vi åkte igenom staden. Tills vi kom fram till en skridskobana i en park mitt i all trafik. Det var iförsig inte så jätte mycket trafik, det var ju första januari och klockan var bara elva på morgonen. Vi klev av mopparna och gick mot skridskobanan. Jag tog Omars hand eftersom jag började frysa om min, men också för att jag ville. Han gjorde inget speciellt förutom att gå väldigt nära mig. När vi kom fram till ståndet där man kan låna skridskor så satt det en kille som såg ut att vara jätte uttråkad. Omar släppte min hand för att beställa, betala och ta imot. Jag ställde mig bredvid Ogge.

"Var är Felix?" viskade jag. Han såg chockat på mig. Han undrade säkert varför skulle jag vilja träffa Felix? Han hade ju varit en skitstövel kvällen innan.

"Hurså?" frågade Ogge.

"Jag känner mig lite elak... Jag menar, här är vi  och har kul och Felix kanske sitter hemma ensam och undrar var ni, hans bästa vänner, tagit vägen"  sa jag med eftertanke.

"Wow, du kan inte slänga ut någon ur gruppen, kan du?" jag rodna lätt och han fortsatte. "Vet inte riktigt var han är. Men antagligen hemma och är bakfull... Han var skit full igår. Konstigt att du inte är det"

"Jag spyde, bokstavligt talat, allt mitt innehåll igår innan... Innan..." jag avslutade inte meningen och kände hur tårarna ville strömma fram, men jag höll tillbaka dem. Det blev en liten obekväm tystnad och jag samlade mig. "Vet Oscar och Jessie, om igår?" sa jag tyst. Han skakade på huvudet. "Felix?" sa jag igen och han skakade igen. Det blev tyst igen. Jag bröt ännu en gång tystnaden och bytte ämne. "Jag vet att jag är lite löjlig nu, men jag känner mig så elak, kan vi inte bjuda in Felix?"

"Är du säker? Omar ser det som allt som hände igår var hans fel."

Jag nickade "Låt mig få prata med Omar. Ring honom så länge."