You have my word (TFC)

Kapitel 19

Men hann inte längre, för han blev avbruten av ett 'duns' ljud, och det var så klart från mig... Jag hade försökt lutat mig mot väggen fast missat... Jag är så himla klumpig! Jag svor åt mig själv.

"Jag är vrål hungrig! Finns det någon frukost?" frågade jag högt och backade några steg så att det såg ut som just kommit. Jag kom in i köket och dem såg misstänktsamt på mig.

"Aa, yoghurt finns och flingor,  det finns annat också" sa Omar och peka mot kylen med huvudet. Jag gick fram till kylen och dem mumlade något till varandra. Jag tog fram en skål lite högt för att påminna dem om att jag var här. Fast dem brydde sig inte. Jag hälde upp lite yoghurt och hälde lite flingor och ställde mig framför dem. "Så, vad viskar ni om?" sa jag och tog en sked. Dem såg på min mat.

"Vad?" sa jag med yoghurten i munnen.

"Jag trodde du var vrål hungrig?" flinade Ogge. Jag såg ner på min tallrik, det var faktiskt inte så mycket mat.

Jag svalde yohurten och sa "Oj, jag ska ta lite mer..." sa jag och tog fram yoghurten och fyllde på, mycket. Lite för mycket. Dem såg på när jag hällde yoghurten och höjde på ögonbrynen. "Ja, vrålhungrig..." sa jag och tryckte i mig yoghurten medans dem såg på och flinade mot varandra. När jag hade ätit hälften så kändes det som det skulle forsa ut yoghurt ur mina öron. Jag förde skeden sakta till munnen.

"Asså du behöver inte äta mer, du ser ut att vara ganska mätt" flinade Omar mot mig. Jag släppte tacksamt skeden i skålen och såg på dem.

"Så, vad pratade ni om? Ni får faktis ta att berätta!" sa jag och låssades vara sur.

Dem viftade undan min fråga och Ogge sa istället "Du fyller 15 idag! Grattis! Vad har du för planer?"

Jag låssades tänka efter och sa "Jag ska var hemma vid sju, innan dess får ni göra vad ni vill med mig innan dess"

Omar och Ogge såg på varandra med ett pedoflin och sa "Bra!" innan jag han protestera. Omar bar upp mig i sin famn och bar iväg mig ut ur huset samtidigt som han hade slängt en jacka över mig.

"Omar! Hallå!! Släpp ner mig! Omar!" försökte jag protestera fast gav upp när han satte mig på moppen.

"Omar jag har inga kläder på mig!" väste jag till honom.

"Jo, du har en stor tröja och en jacka. Sätt på dig hjälmen nu" sa han och räckte mig extra hjälmen. Jag muttrade och satte på mig hjälmen och han åkte iväg, med Ogge i täten. Han stannade och jag såg att vi var hos mig. "Om du vill sätta på dig något annat, som födelsedags barnet önskade" sa Omar och bugade. Jag fnös åt hans bugning och såg ner på snön och sedan på mina barnfota fötter. Omar suckade och bar in mig innan jag ens hunnit blinka. Sedan gick han ut igen till moppen och ropa "ta på dig varmt!" Jag möttes av Daniel i dörr öppningen.

"Det var inte Jessie, det var en kille! Vems jacka har du och varför är du barnfota och bara har en tröja på dig?"

Jag suckade och sa "lång historia" fast den bara var kort; jag lämnade Jessie, blev våldtagen, Omar hjälpte mig, och mina kläder  blev förstörda. Slut på sagan. Fast jag ville inte prata om det. Jag gav honom en varm men den blev kort kram när han la armarna om min rygg och jag ryste till. Skulle det alltid vara så här? Men jag hann inte tänka  mer på det utan sprang jag upp på mitt rum. Jag satte på mig jeans och ett svart linne med en stickad magtröja över i samma färg. Jag tog på mig mina favorit strumpor och sminkade mig snabbt. Jag packade ner allt jag behöver i min handväska och tog vår extra mobil, min var ju borta. Jag gick ner till köket och sa till Daniel

"Hur ser jag ut?" och snurrade ett varv.

"Bra, hurså?" sa Daniel.

"Ut med kompisar, hemma vid sju var det?"

"Nio, dem ändrade tiden" suckade Daniel.

"Det gör inget, vi kan väl ses åtta så att vi kan mysa lite själva?" Sa jag.

"Visst, förresten, tidig födelsedag födelsedags present först!"