You have my word (TFC)

Kapitel 18

Jag la mina händer runt hans nacke och flyttade in i sängen och han följde efter utan att släppa min läppar. Han satte sig och la sina händer på min rygg. Jag ryste till viftade bort minnet som försökte komma in i mitt huvud. Jag ställde mig på knä i sängen och bet löst i hans underläpp. Han öppnade munnen och kyssen blev till hångel. Han satt ner i sängen och lät sina händer sakta treva neråt på mina rygg. Jag ryste till ännu en gång när hans händer var vid min svanskota. Han märkte det och släppte mina läppar samtidigt som jag försökte vifta bort det minne som försökte tränga sig in i mitt huvud. Omar såg forskande på mig. "Hur är det?" Sa han och såg in i mina ögon. "Bra" ljög jag och försökte le. Men han gick inte på det. Han släppte mig och gick ut ur sängen. "Var ska du?" sa jag besviket när jag såg att han var på väg mot dörren. "Frukost" sa han snabbt. Jag suckade när han försvann och stirrade surt mot platsen där han hade stått. Jag släppade mig upp ur sängen och ut ur rummet. Det låg i en korridor. Vilket håll? Jag prövade gå till höger, fast där låg ett vardags rum. Så jag gick tillbaka och fortsatte gå tills jag kom till andra änden av korridoren. Jag gick försiktigt och såg mig omkring. Tillslut kom jag fram till ett bord, antagligen ett matbord. Jag gick förbi det och lät handen treva på stolarna när jag gick förbi. Då hörde jag någon säga mitt namn, fast inte för att ropa på mig utan att de pratade om mig. Jag stannade och lyssnade. "...Bella. Hon rycker eller ryser  till varenda gång jag rör henne förutom på munnen..." sa Omar fundersamt. "Du måste ge henne lite tid, hon har varit med om väldigt mycket om dem senaste dagarna. Pressa henne inte, ta det lugnt, hångla inte för mycket" sa Ogge och skrattade i slutet. Det blev tyst och jag tog ett steg men tog snabbt tillbaks benet när Ogge sa "Men det är väl hennes födelsedag. Har ni bestämt något, eller ska hon vara med familj? Vet ens hennes familj att hon är här?" Skit, Daniel vet inte var jag är! Hoppas Jessie sa något till honom, jag får lösa det sen... Mamma och pappa jobbar väl ändå, dem har väl inte tid. Men sa dem inte något om att vara hemma 19.00? Jag får kolla det sen. Jag lutade mig fram och började lyssna noggrant när Omar sa "jag vet inte... Jag tänkte att vi-"