jag är inte begåvad, bara romantisk. jag är ms nostalgisk när jag kliver upp på scen, jag vinner pris för min sentimentalitet. men jag är ingenting, inte vacker inte ful, mitt ansikte skulpteras inte av någon. jag har hål i huvudet, runda skottsår jag fyller med allt jag kommer över. jag har problematiska tankar och när de skrämmer mig tvingar de mig också till vänlighet. jag är väl kanske det, vänlig.
jag tänker bäst med andras ord, där de tar slut försvinner jag. som över horisonten, långsamt blir jag mindre och mindre och när jag inte längre finns gör det ingenting. då är jag redan bortglömd, någon annanstans, på andra sidan orden
