Jag skriver i min dagbok att något fattas mig. Jag kan sätta fingret på det, tror jag, om jag bara är tillräckligt tålmodig i min noggrannhet när jag bläddrar. Stryker mina toppar över ord jag minns och kramar varje kram och låter hjärtat värka fritt när ångest ramlar över mig som om den vore på väg någon annanstans.
