har blivit helt besatt av att borsta tänderna. borstar och borstar och borstar tills tungan fräter bort. tillslut finns det inget kvar att prata med. Och då sitter jag tyst kvar med ett tomt hål där det tidigare sprudlat liv. är rättfram i drömmarna. drömmer att jag är rättfram i verkligheten. men svårt att vara när inget man drömmer är verkligt
gillar nästan känslan av att vara trasig. svullna ögon, förstörd hud, torra händer. det blir som ett utmanande. hur mycket krävs för att man ska lyckas lappa ihop sig själv igen? inte minst insidan. i drömmen krävs uppgörelsen. i verkligheten krävs en dusch, kopiösa mängder krämer, nässprej och ögondroppar .det enda vi undrar är fortfarande, lyckades hon nånsin avvänja sig? nej
