jag får syn på något som ger mig ångest. jag vet inte vad. inte att jag inte vet vad det är jag tittar på men jag vet inte varför det ger mig ångest. det händer mig ibland, att jag tittar mot ett föremål (ofta nytt eller främmande) och så ger det mig ångest. nu alldeles nyss till exempel, stod jag mot ett fönster och jag såg på det och jag tror det såg på mig tillbaka och sen plötsligt bara, så kommer det ångest. jag är som en hund som skäller högt på främlingar eller det som ens andas främmande. jag är som en hund för jag behöver tid med varje enskilt föremål innan det slutar ge mig ångest. jag vet inte varför jag är så ängslig för nya saker och nya intryck, det är väl så jag bara är
så jag är bara
