Take Me To Neverland (Svenska)

Kapitel 9

Förlåt jag inte uppdaterade inte tidigare :) Måste plugga till ett prov. Men jag hann skriva en kapitel! Varsågod :).

Jag gapade.

Peters pappa.

Han kom in.

Han stirrade förvirrat på något bakom mig.

Jag log snett.

-Hur fick du tag på maten?, frågade han.

Jag kliade nervöst på huvudet.

Jag vet att Peter inte sa till sin pappa att det var han som gav mig maten så jag behöver tänka ut en lögn.

-Jag...Jag...Hittade dom här i källaren....Imorse, sa jag.

Fan! Jag suger på att ljuga.

Han såg argt på mig.

-Jag får inte skada dig, sa han argt och gick tillbaka.

Tack och lov.

Men varför tänkte han inte skada mig.

PETERS PERSPEKTIV:

Jag suckade tungt.

Jag såg pappa komma ut ur källardörren.

Har han gjort något mot Melinda?

-Far!, skrek jag.

-Pöjk, viskade han.

Jag gick fram till honom med bestämda steg.

-Har du gjort henne något?, frågade jag.

-Nej, sa han kort och gick iväg.

-Slog du henne?, frågade han.

-Jag får inte skada henne. Du vet varför!, sa han.

-Varför då beter du dig mot henne som om hon är sopor!, skrek jag.

-För att hon är en fan lögnare, sa han och pekade mot källardörren.

-Hon hade mat i källaren.

Jag började att kallsvettas. Har hon berättat att jag gav henne mat? Hon skulle aldrig göra sånt väl?

-Hon sa att hon hittade maten i källaren, sa pappa.

Jag suckade i lättnad.

-Jag ska fan visa henne livet i kväll, sa han

Vad tänkte han göra ikväll?

-Vad menar du?, spottade jag ut.

-Jo jag ska fråga henne några saker ikväll. Hon borde säga sanningen annars så har jag en kniv i min hand, sa pappa stolt.

-NEJ! FAN PAPPA NEJ!, röt jag.

-Du kan inte ha en lögnare!! Vi tog fel tjej!, röt pappa.

-DU FATTAR INTE! JAG ÄR KÄR I HENNE PÅ RIKTIGT, sa jag.

Pappa gapade stort.

-ALDRIG SKA DU VARA DET POKJEN MIN! DU SKA ALDRIG MER TRÄFFA HENNE! JAG HAR BESTÄMT MIG ATT GÖRA AV MED HENNE, skrek pappa.

Jag gapade.

-HUR MENAR DU?, frågade jag.

-Döden ska skilja er två!, sa pappa.

-NEJ! Kan du inte släppa henne, sa jag.

-Den lilla tjejen skvallrar för mycket, sa han.

Jag knuffade iväg pappa och sprang in i källaren och låste dörren.

Jag andades tungt. Aldrig ska jag låta henne dö. Jag ska befria henne. På vilket pris ska jag befria Melinda.

Jag gick nerför trapporna.

-Melinda, sa jag gråtfärdig.