Take Me To Neverland (Svenska)

Kapitel 25

Jag hade ett leende i läpparna när jag låg i sängen ikväll. Det var bara tills sten började slå min fönster.

Jag klev argt upp och gick till fönstret och öppnade det.

Jag var just på väg att skälla men jag stod still när jag såg att det var George.

-George..Vad gör du här?, frågade jag.

Han rynkade pannan.

-Du var så leden..Trodde du behövde en kram. Kom ner!, ropade han.

Jag nickade och sprang till garderoben.

Det första jag såg var mina shorts med svart linne.

Jag sprang tillbaka till fönstret för att kolla om han var fortfarande där.

Och det var han.

-Kommer du eller?, klagade George.

-Err...Ja!, sa jag.

Jag sprang nerför trappan och ut ur huset där jag gav George en rejäl kram.

-Vill du gå på en promenad?, frågade han.

Jag nickade.

Det var länge sedan jag såg han.

Det var nu jag fokuserade hur han såg ut.

Hans lockiga hår och kroppen som är full med muskler.

Jag visslade mens jag kollade.

-Gilla vad du ser?, flinade han.

Jag blinkade.

Jag älskar att vara med honom. Det känns lugnande.

Han kom nära mig och jag såg på hans vackra ögon som sken i mörket.

-George kommer du ihåg det sista som hände innan du och Peter och föräldrarna var tvungna att ge er av?, frågade jag.

Han nickade.

-Kyssen, sa han.

Jag och George kysste varandra innan de gav sig av.

Han kom nära mitt öra.

-Jag har tänkt på det varje dag, viskade han.

Jag log honom och slog honom lekfullt på armen.

-Skoja, skoja, sa han och tog händerna upp.

Vi skrattade och sprang nerför backen.

Vi kom ner till sjön och George bar mig och snurrade mig runt innan han satte mig ner igen.

-Tack George, sa jag och kupade hans kinder.

-Vet du det finns någon annan som du kan vara med..Och han kan vara närmare än du tror, sa han.

När George tog mig hem bara ramlade jag i sängen och sov med ett leende på ansiktet.

Jag drömde om George.

-MELINDA KOM NER!, skrek en röst.

Jag vaknade.

Det var så klart städerska som George hämtade åt mig för att han tyckte synd om allt jag har varit med om.

-Kommer!, skrek jag.

Jag såg att jag hade samma kläder som igår kväll.

Jag log och sprang nerför trappan.

-Vad händer?, frågade jag.

Städerskan (som heter Jenna) viftade med fingret åt mig att komma närmare.

Jag lutade mig nära.

-Vi ska ha fest!!, skrek hon.

Jag backade av skräck.

Visst var hon fullt av liv.

-Hela byn ska komma, sa hon glatt.

Jag gapade.

-När?, frågade jag.

-Imorgon, vinkade Jenna.

-Seriöst, hur kan du ordna en fest på en dag?, frågade jag.

-Du ska hjälpas åt!, sa hon.

Jag suckade.

-Jag vill inte, klagade jag.

-Kom igen snälla, sa Jenna och gjorde valpögon.

-Skoja, så klart jag ska hjälpa dig, skrattade jag.

-Bara om du gör en sak, sa jag och viftade med fingret.

Hon säg fundersamt på mig.

-Du bjuder allihopa, sa jag.

Hon gick med och skickade inbjudningskort till alla.

-Du är galen, sa jag.

Jenna gav mig en hel del pengar.

-Köp så mycket kött du kan!, ropade hon glatt.

Jag flinade och gick ut.

-Vart ska du?, frågade en röst.

Jag såg glatt på Peter.

-Jenna ska ha en fest så jag ska handla, skrattade jag.

-Får jag följa med?, frågade han.

-Umm...Det är bara att handla men om du vill?, det lät mer som en frågade.

Jag gick längs gatan med Peter vid min sida.

-Vad ska vi handla?, frågade Peter.

-Mycket, mycket kött, sa jag.

-MELINDA!, ropade en röst.

George kom springandes mot mig.

Han slog armarna om mig och gav mig en kram.

Jag rodnade.

-Hej George, log jag.

Hans armar var varma.

-Melinda jag vill prata med dig, sa Peter argt.

-Åh...George kan du ge oss en minut?, frågade jag.

-Ja, ses senare kärleksparet, sa han.

Jag flinade.

Jag gick längs gatan.