Kapitel 27

153 3 6
                                    

-GEORGE!!, skrek jag igen och sprang fram till riddaren.

Jag hoppade på honom och attackerade.

Men han kastade mig bakåt.

Jag slog ner i marken.

-Ingen rör sig!!, skrek riddaren och höjde knytnäven.

Efter det blev allt svart.

Jag vaknade.

Det var mörkt.

Jag såg mig om.

Vänta lite!

Det var samma hål som jag slogs med Raven i.

-Va?, viskade jag.

-Melina, hörde jag två röster.

George och Peter.

Jag krälade fram men stannade.

Om jag går till någon av dem kommer den andra att bli sårad.

-Kommer du?, frågade George.

-Nej, sa jag.

Båda stönade och krälade fram till varsin sida av mig.

Jag lutade huvudet mot Peter.

-Mitt huvud gör ont, viskade jag.

Peter kramade mig.

Plötsligt ekade ett skratt.

Riddaren.

-Släpp oss, skrek jag och stod upp.

Riddaren skrattade igen.

-Annars dödar vi dig, sa Peter.

-Ni kan inte, sa den plötsligt.

-Varför inte?, röt jag.

-För jag är er, sa han.

-Vadå oss!?, skrek jag.

Plötsligt kände jag mig svag.

-Känner du det! Jag fick all kraft, sa han.

Plötsligt ramlade ett kniv.

-Det var roligt! Men för att två ska överleva ska en dö. Och den måste dö frivilligt, sa han.

-DU ÄR GALEN! Nej!!, skrek jag.

-Tjejen väljer, sa den till slut.

Jag tog upp kniven.

-Jag är rädd, viskade jag.

-Du måste annars kommer alla att dö, sa Peter.

-Fem minuter, sa rösten.

Jag grät.

Jag älskar båda hur kan jag göra så?

-Fyra minuter.

Om en av dem dör hur ska jag leva.

-Tre minuter.

-Jag dör frivilligt, sa Peter.

Aldrig Peter.

Hur ska jag döda honom efter allt glatt vi hade.

-Två minuter.

-Jag dör så får du och Peter vara tillsammans som förr, sa George.

Jag skakade på huvudet.

-En minut.

Sedan kom jag på det.

-En ska dö, sa jag.

Jag höjde kniven.

-Nej!, skrek Peter.

Det var försent.

Jag högg mig i magen.

Jag skrek av smärta.

Peter fångade mig och grät.

-Nej! Jag borde ha varit död, skrek han.

-Vad har du gjort Melinda, viskade George och satte sig vid Peter.

Jag kände mig åka iväg.

Smärtan gick bort.

-Jag väljer dig Peter. Jag alltid ska, pressade jag fram.

Sedan stängdes mina ögon.

PETERS PERSPEKTIV:

Jag höll om Melinda.

Hon var borta.

Jag satt och grät.

------------------

SLUT!!

Take Me To Neverland (Svenska)Opowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz