Take Me To Neverland (Svenska)

Kapitel 4

Jag krälade iväg.

-Vänta, sa han sårade.

Jag stoppade. Något med hans röst gjorde mig att vända mig om fast jag inte ville.

Jag såg på han.

Hans orange/bruna hår sken i mörkret. Hans gröna ögon tittade sorgligt på mig.

Han harklade.

-Jag har mat åt dig, viskade han och tog fram lite bröd med kalkonskivor.

Jag spärrade upp ögonen.

Tänkte han förgifta mig med mat!?

-Snälla, ta dem, sa han.

Han såg vänlig och snygg ut men...Nej! Det var han som var med när gubben kidnappade mig.

Jag skakade på huvudet.

Han suckade och satte sig ner framför mig.

Jag krälade iväg.

-Nej!, sa han och tog i min handled.

-Snälla, spottade han ut.

Jag satte mig tyst.

Jag såg i hans ögon.

-Vad heter du?, frågade han.

Jag satte tyst och pillade med mitt hår.

-Du pratar inte så värst mycket, viskade han.

-Alex, mumlade jag.

-Va?, frågade han och rynkade pannan.

Jag tog tag i hans tröjkant och drog honom nära mig.

-Vart är Alex?, viskade jag.

-Alex?, frågade han argt.

-MIN LILLEBROR!!, skrek jag.

-Lugnt! Trodde inte att en sötnos som dig ska säga så, flinade han.

Jag kisade med ögonen.

-VART ÄR HAN!?, skrek jag en gång till.

Jag kände mig sårad att säga så till en snygg kille.

Han mumlade någonting som jag inte förstod.

-Va?, viskade jag sårad.

Han kliade sig nervöst i huvudet.

-Han är död, spottade han ut.

-DU SA JUST VADÅ!?, skrek jag.

Jag hörde men kunde inte tro mina öron.

Död?

Va?