Take Me To Neverland (Svenska)

Kapitel 15

Tack för 100 läsare 💋

----------------------------------------------

Peter följde andfådd efter mig.

Jag ville brista i gråt.

Hur kunde han bara glömma mig och lämna mig bara han såg en snygg tjej.

-Melinda! Melinda, stanna, ropade han efter mig.

Jag lyssnade inte på honom utan bara red fram.

Han hann ifatt mig och red bredvid mig.

Jag såg på sidan och vägrade ha ögonkontakt.

-Melinda..Snälla. Du är min enda, sa Peter.

Jag red fram med Mula och lät honom rida bakom mig.

Jag såg på kartan.

Jag svängde höger och insåg att det var bara lite kvar tills vi är framme.

Kartan rullades ihop och jag la den i fickan.

Jag stannade Mula och knöt repen i ett träd.

Där framför fanns det stora stenar. Mer som medeltida gravar utsatta i en ring.

Peter kom fram till mig.

-Kan du inte bara va vanlig med mig..I alla fall tills vi avslutar det här. Sen kan vi prata om det, sa Peter.

Jag nickade lätt som nästan inte syntes till.

Jag gick fram till stenarna och lät min finger röra lätt vid dem.

-Så ni har hittat de rundliga stenarna?, frågade rösten.

Jag grimaserade.

Gud vad jag hatar när han bara skrämmer oss sådär.

Peter kom fram och ville hålla mig i handen.

Jag tvekade men jag var rädd. Så jag lät mina händer glida in i hans.

-Ni vet.., började rösten.

-Jag sa inte i reglerna att jag kan inblanda mig i och försöka förstöra för er.

Jag flämtade.

-Du vågar bara inte!, sa jag.

Med de orden började golvet att skaka.

Det blev en spricka på mitten och den blev bara större och större.

Min och Peters hand gled ifrån varandra.

Jag tappade balansen och ramlade.

Jag slog mitt huvud vid ett sten.

-Aj, mumlade jag och satt upp.

Jag la min hand på mitt huvud.

Det var något varmt och klistrande.

Mitt blod.

Jag försökte stå upp.

Det var vingligt.

Det blev suddigt.

Jag hörde Peter skrika och sedan blev allt svart.