Kapitel 16

139 6 0
                                    

Jag ryckte till.

Allt var fortfarande svart runt om mig.

Jag kände mitt huvud.

Det var en bandage där jag blödde.

-Peter, flämtade jag till.

-Här, hörde jag en viskning.

Jag försöker krypa fram till rösten.

Det var omöjligt.

Vart jag än kryper så hittar jag inte honom.

-Vart här?, frågade jag.

Jag hörde Peter sucka.

Jag såg en hand sträckas fram.

Jag tog tag i den och den ledde mig till Peter.

Hans famn var varm där jag satt.

-Melinda, skrek han då skräckslagen.

Jag såg fundersamt på honom.

-Jag trodde du dog, sa han

Jag himlade med ögonen.

Jag började bli van vid mörkret.

-Jag skrek så mycket, sa Peter gråtfärdig.

-Du skrek?, sa jag och höjde ögonbrynen.

-För att jag älskar dig, sa han och omfamnade mig.

Den här killen hade allt. Snygghet, snällhet, söthet. Allt som en tjej vill se på en kille.

Men han är en player.

-Hur länge var vi varit här?, frågade jag.

-Du kan se, sa han och pekade uppåt.

Rätt som det var...Det var mörkt ute.

-Vi är i hålet..Dom änglarna begravde den onda ängeln här, viskade jag.

-Ni har rätt, sa en väldigt ljus röst.

Jag ryckte till.

Vad var det?

--------

Förlåt för en kort kapitel. Måste träna för matteprovet imorgon. Lovar kommer uppdatera längre kapitel efteråt.

Take Me To Neverland (Svenska)Où les histoires vivent. Découvrez maintenant