Har låg jag på Peters famn. Som en liten kattunge som gråter..
Han försöker hyscha på mig men det går inte.
Allt var mitt fel.
-D-det...Var mitt fel, brast jag ut.
Han blev förvånad och sårad samtidigt.
-Nej, viskade han.
Jag tänkte efter.
Det var inte mitt fel i alla fall! Det var hans och hans pappas fel! De har kidnappat mig.
Jag skakade på huvudet och drog mig själv ut ur hans famn.
-Du har rätt, sa jag och stod upp.
Han log snett.
-DET VAR "DITT OCH DIN PAPPAS" FEL, brast jag ut.
Han blev genast överraskad.
Han skakade på huvudet.
-Min pappas fel, mumlade han.
Jag gick runt i källaren.
-Alltså ni kidnappade mig och lät mig in i den här fängelsehålan, ni slog ihjäl mig och nu dödade ni min bror!!??, skrek jag.
-Dags att döda mig nu.
Han blev sårad ju mer ord jag spottade ut.
Han stod upp och försökte få tag på mitt arm.
-SLUTA, skrek han.
Jag såg argt mot honom.
-DIN BROR ÄR INTE DÖD! HAN DOG INTE OKEJ? JAG VILL INTE ATT DU SKA GÅ EFTER HONOM JAG VILL ATT DU SKA STANNA, skrek Peter.
Jag såg på honom.
Helvetet heller! Nu ljuger han också!!
Jag sparka till han.
-FAN! Fan ta dig, skrek jag.
-Fa-, jag sa innan jag avbröts av en mjuk kyss på läpparna.
Han kysste mig.
Han kidnappade mig och kysste mig.
Vad näst? Våldta mig?
Hans läppar var lockande. Jag ville inte släppa men jag var tvungen.
Jag andades häftigt.
-Fan ta mig att jag lät min pappa kidnappa en sån härlig tjej, sa Peter och la en hand på min kind.
-Exakt, fan ta dig, viskade jag.
Så här är jag. Fångad i en källare med en snygg kille.
Som kysste mig.
Jag kände mig hur glad som helst, hur arg som helst och hur ledsen som helst.
Känslorna var som en berg och dalbana.
ESTÁS LEYENDO
Take Me To Neverland (Svenska)
AventuraMelinda blir kidnappad av en man. Mannens son Peter försöker smyga in och trösta Melinda. När han vet att hans pappa ska mörda henne tog han med henne till Neverland. Där är inte allt så glatt och skratt hela dagen. Onda änglar härskar över. Vad hän...
