Kapitel 6

263 8 3
                                    

Jag vaknade i någonting mjuk och skön.

Jag log för mig själv. Tydligen skulle jag till skolan och träffa Ella.

Min bästis.

Jag öppnade ögonen. Taket var grå. Inte som mitt rum...Mitt var vit...

Jag såg mig om. Jag kom på jag var i källaren.

Alla tankar kom tillbaka till mig.

Jag jagades av en man, jag blev kidnappad, min bror dog, jag mötte en kille och jag blev slagen till döds nästan.

Jag rös till.

Jag gillade det mjuka som jag låg på. Det kunde väl inte golvet vara?

Jag kollade under mig. Blå.. Blå vad?

Jag satt upp.

Blå byxor?

Jag ryckte till och kollade upp på överkroppen.

En grön t-skirt.

Ansiktet...

Orange/brunt hår. Jag smälte vid utseendet.

Det var killen som skrek efter hans pappa.

Han som försökte....Rädda mig?

Han var så mysig. Men jag kan inte lita på honom.

Hans ögon sakta öppnade.

Gröna ögon.

Jag smälte.

Han log snett.

Jag kröp bakåt.

-Nej, viskade han.

Jag såg i hans ögon. Han var sårad som alltid.

Jag såg ner vid hans läppar.

Nej!

Hans mage...

Han hade blod rinnande där.

Jag tyckte synd om honom.

Jag kom närmare.

Jag pekade på hans mage.

Han skrattade till.

Inte skratten som hans pappa gjorde utan en snäll skratt.

-Du är väl inte skadad?, frågade han.

Jag skakade på huvudet.

Han suckade.

-Då bryr jag mig inte vad som händer så länge du är oskadad.

Jag ryckte till. Varför är jag i källaren kidnappad då?

-Varför kidnappade du mig då?, frågade jag.

Jag kom på om min bror.

-MIN BROR!, skrek jag.

Han flämtade.

-Han sprang iväg, sa han.

Va?

Ena sekunden sa han att han dog och den andra sa han att han sprungit iväg.

-Vad menar du? Dog han eller inte?, frågade jag.

-Jo....Han sprang iväg..Han gick ut i vägen så kom en cykel farande och försökte bromsa..Men...Det var för sen, sa han.

Jag brast i gråt.

Det var för sent.

Allt var mitt fel, jag släppte honom.

-Nej, shh, sa han och försökte lugna mig.

Jag kunde inte. Jag bara grät och grät

Han suckade och drog mig i en kram.

En kram jag aldrig kommer glömma.

En stund jag alltid kommer att såras över.

Take Me To Neverland (Svenska)Donde viven las historias. Descúbrelo ahora