Prove It - o.m

sexton

Ogges perspektiv:

"Så som ni alla vet så har vi en ny elev i klassen idag" ropade Helena som är våran mentor ut över klassrummet. Utan att ens vända upp blicken fortsatte jag att smsa med Evelina och reta henne över att hon nu ska ha So-prov.

Sluta din tönt det är as svårt

Hahahhaahhhahah, själv sitter man och typ sover

Fuck u

Med ett litet skratt la jag ner telefonen lite diskret i fickan och kollade upp på Helena, plus den nya som stod placerat bredvid henne. Hon hade blont hår, ner till skulderbladen ungefär. Vilken ögonfärg hon har är omöjligt för mig att se då jag sitter längst bak i klassrummet. Men hon hade en liten annorlunda klädstil iallafall. Ett par - såkallade 'boyfriend jenss' - med en lite pösig vit T-shirt. Inte direkt vad som faller mig i smaken, men på något sätt så kände jag igen hennes ansikte. Jag hade det på tungan, men jag kunde verkligen inte lista ut vart jag skulle kunna ha sett henne innan.

Lektionen som bestod av mentorstid gick fort och vi fick äntligen gå ut på rast. Om jag ska vara ärlig så är rast och lunch mina favoritämnen i skolan. Även om de inte ens är ämnen, haha.

Ner i närmaste soffan slog jag, Felix och Oscar oss ner och drog snabbt upp telefonerna. Omar hade imorse då vi trott att han försovit sig bara messat och sagt att han låg hemma med hög feber.

Då jag inte alls märkt att många samlats runt omkring oss la jag ner telefonen igen och lyssnade på vad den nya tjejen pratade om.

"Alltså, jag känner igen dig.." sa hon och allas blickar riktades mot mig. "Va?" sa jag för att verka som att jag inte lyssnat.

"Ja, jag känner igen dig på något sätt" sa hon och ryckte på axlarna. Felix puttade till mig i sidan och vickade på ögonbrynen. Jag bara himlade med ögonen och kollade bort, för..jag... rodnade..

*

Nästa lektion var matte, värsta ämnet av de alla för min del. Det är bara så... tråkigt. Liksom, jag har en miniräknare på min telefon som jag klarar mig gott och väl på.

"Jag ska dela in er i grupper, två och två. Så ska ni sedan redovisa erat arbete för resten av klassen och vad ni har kommit fram till." sa Margareta och pillade med sin whiteboardpenna som hon hade i handen.

"Sara W och Elin..."

"Gustav och Klara.."

"Lina och Kim.."

"Oscar Molander och Agnes" fortsatte hon. Jag chansar väl på att det är den nya tjejen då ingen av dem andra har ett namn vid Agnes. Hennes blick vände hon mot mig och jag reste mig upp med papperna i händerna.

"Vi sätter oss i korridoren och jobbar istället" sa jag och hon följde efter mig. Med hopp av att få en skymt av Evelina så valde jag att sitta i korridoren på undervåningen där hon går.

"Oj, varför så långt bort?" Frågade Agnes andfått när vi kommit ner för trapporna. "Lugnare elever som går här.." mumlade jag och slog mig ner vid ett av borden som var placerade längst väggen.

"Okej, bara så att du vet så kan jag ingenting om matte.." sa hon och suckade. Jag kollade på papperna och drog ihop ögonbrynen. "Nepp, inte jag heller för fem öre..."

Hon verkade inte direkt så värst blyg iallafall, raka motsatsen med Evelina.

"Får jag testa göra en sak?" frågade hon och jag kollade förvånat upp på henne. "Ehm... ja, okej" sa jag och hon tog mina händer som låg på bordet.

Precis när hon tagit tag i mina händer öppnades ett av klassrummen och ut kom ett hav av människor. Samt Evelina och jag sprack upp i ett leende.
Men när hon såg mig var hon inte lika glad, bara vände sig om gick vidare.

Blev hon seriöst sur för detdär?

Bara jätte konstigt och dåligt kapitel, blä