tjugoåtta

3.6K 169 21
                                    

Då inte Ogge svarat när jag ring eller messat så är jag nu påväg hem till honom.
Utan att knacka eller så öppnade jag dörren till hans hus och gick in. Det var väl ändå inte olagligt eller så, och det verkar ändå inte vara någon hemma. Men en känsla av att Ogge är uppe på sitt rum har jag och jag vet nästan att det är sant.

"Oscar?" frågar jag och kliver försiktigt upp för trappan som knarrar förfärligt om man råkar gå lite för hastigt.

Utanför hans dörr kan jag höra hur han drar med fingrarna över gitarrens strängar, lite mummel lämnar hans mun men det hörs för svagt för att jag ska veta vad han sjunger.
Jag andas djupt och lägger näven mot det vita trä-materialet som dörren är gjord av, innan jag knackar med tre lite halvt hårda slag.
Det blir genast tyst då han slutar spela på gitarren och jag kan höra hur han lägger ner den på golvet.

"Kom in" säger han och jag öppnar lättat upp dörren. Han kollar på mig med en ledsen, besviken, min. Det gör nästan lite ont i mig av att se honom så, och jag vet att jag gjorde fel på festen igår.

"Hej" säger jag kort och tyst innan jag slår mig ner i hans säng. Han lyfter sig från skrivbordsstolen och sätter sig ner på madrassen, bredvid mig.
Det blir tyst, ingen av oss säger något och det ändå jag gör är att kolla runtom i hans rätt stökiga rum.

Det ligger kläder över hela golvet, ett glas med halvt uppdrucken Cola står på skrivbordet och sängen är inte alls bäddad.

"Hur är det?" frågar han tillslut och kollar på mig. Jag blickar upp mot honom snabbt, men vänder sedan ner mitt huvud igen.

"sådär." mumlar jag och suckar lågt.

Det blir tyst igen. Faktiskt en obehaglig tystnad som får mitt hjärta att slå snabbt.

"hade du kul med Felix då?"

"va?"

"ja, ni såg ut att ha kul tillsammans.." muttrar han med blicken på hans fingrar som pillar med naglarna. hans ögon är uppspärrade och vägrar släppas från att kolla på naglarna.

"vi gjorde ju ingenting. Och jag hoppas verkligen inte att du tror att vi skulle göra nått" suckar jag och blänger på honom. Det ända han gör är att rycka på axlarna och rätta till sin svarta snapback som han har placerad över sitt huvud.

"Så du litar inte på mig?"

"Va? Jo det är väl klart att jag gör!" säger han och höjer rösten en aning. "Det har vi väl lovat varandra..." fortsätter han.
Samma tystnad som innan uppstår och jag är snart påväg att få panik.

"Jag är bara så rädd att förlora dig.."

"Det vet du att du inte kommer" säger jag och lutar min rygg mot väggen och drar upp benen till hakan.

"Kanske inte. Men när Felix är med i bilden så vet man aldrig, det är inte direkt första gången han vill förstö-"

"Men ogge snälla kan du bara fatta att det inte hände något igår?! Jag dansade, jag drack, jag hade kul, och Felix var med! Inget annat, förstår du inte det?" Nästan skrek jag och kollade ner på honom. Utan att jag tänkt på det så hade jag tydligen ställt mig upp framför honom.

Men han sa inget. Bara satt kvar där på sin säng med blicken ner i golvet.

Jag fnös till innan jag vände mig om och gick raka vägen ut från hans rum, ner till hallen och sedan ut från huset.
Men ändå så gör det ont i mitt hjärta att veta att jag nyss stått och skrikit på min pojkvän som jag älskar mest i världen. Han är ju bara orolig, han bryr sig om mig. Annars skulle han aldrig säga något.
Det är bara jag som är dum i huvudet. Inte Ogge.

Då det inte alls är långt mellan våra hem så var jag snabbt hemma, vilket var tur för om bara några sekunder skulle jag brista ut i tårar. Det kändes ända in, och mina ögon tårades snabbt upp.

"Hej, vad bra att du är hemma. Vi hade tänkt att äta" säger mamma som står i dörrhålet till köket.
Men det ända jag gör är att stå med armarna hängandes vid sidorna, gråten i halsen och blicken rakt på henne.

"Har det hänt något?" frågar hon och går fram till mig.
Då en tår sakta börjar ta plats ned för min kind begraver jag mitt ansikte i hennes axel. Det känns skönt att ha mammas armar runt mig. Det känns tryggt och bra.

"Lilla gumman.." viskar hon och stryker med sin hand över mitt hår.

WAAAH BARA 2 KAPITEL KVAR!!

Prove It - o.mDonde viven las historias. Descúbrelo ahora