Evelinas perspektiv:
"älskling, vi drar hem nu"
"nej, varför då?"
"jag tror vi båda börjar bli väldigt...väldigt fulla" säger ogge lite halvt sluddrigt och jag suckar. Nu när jag ändå vill ha lite kul så vill inte han det.
"dra du, jag stannar" säger jag och han suckar.
"snälla Evelina, du kan inte gå ensam hem"
"jo, jag är sjutton år. det är väl klart att jag kan gå själv hem" säger jag högt och surt, högt för att dämpa musiken och surt för att jag just nu är ganska irriterad."jaja. jag går nu iallafall." säger ogge och ger mig en snabb kyss innan han gå iväg. Jag gör en lätt axelryckning. Liksom, ogge är väl i vanliga fallet en riktig party-människa, och så bara går han hem.
Utan att tänka mer på det går jag till Felix. Jag har egentligen ingen aning om varför, men han är den enda jag "känner" här inne.
"Hej snygging" säger Felix, väldigt sluddrigt, och tar tag i min arm så att halva jag sitter på honom i soffan. Runt om honom sitter ett antal tjejer och killar. Alla lika fulla och dumma.
Hans arm har han lagt runt mina axlar, ett högt skratt lämnar hans läppar och så sveper han ännu ett glas med alkohol.
Det ser ganska frestande ut, så jag gör samma sak med mitt."oj, du kör all in alltså?" frågar Felix och slickar sig om underläppen där han - precis som ogge - har en svart ringpiercing. Jag chansar nog på att dem gjorde de samtidigt.
Jag flinar och ställer ner glaset på bordet igen innan en ny låt börjar och alla reser sig upp. Felix tar tag i min hand och vi börjar gå ut till dansgolvet igen.Ogges perspektiv:
Med nycklarna som legat i min ficka försöker jag pricka nyckelhålet, men då mina ben är väldigt ostadiga och vingliga så går det inte bra alls.
"men va i helvete" mumlar jag, tills jag kommer på att det inte alls är rätt.Det jag inte tänkt på tidigare är att huset som jag står framför och försöker låsa upp dörren till, är inte ens mitt eget hem.
Detta hus är gult med vita knutar, och mitt är rött med vita knutar.
Om någon skulle se mig nu hade de säker stått dubbelvikt och skrattar ihjäl sig, för jag kan tänka mig att det ser lite kul ut.
ett litet skratt bubblar ur mig och HAG skakar på huvudet innan jag börjar i en rask takt gå över till gården bredvid där mitt hus är.Lätt som en plätt låser jag upp dörren och stänger den tyst bakom mig. Alla lampor är släcka och allt är stilla och tyst.
försiktigt tar jag av mig mina skor och smyger upp för trappen.I rummet åt höger står dörren halvt öppen och jag kan se min lillasysters ansikte sticka upp från täcket i hennes lilla säng. Hennes ögon är väl stänga och munnen halvt öppen.
Ett litet leende sprids på mina läppar då en tanke slår mig om hur mycket jag älskar min syster.I mitt rum är det ganska stökigt, som vanligt. Med hjälp av min fot skjuter jag undan klädhögen från mitten av rummet till ett av hörnen.
En hög suck lämnar mina läppar då jag kommer på vad som hänt för en liten stund sen.
Att jag lämnade Evelina på festen är det dummaste jag kan göra, förutom att hon kan bli våldtagen eller så så tänker jag på en viss Felix Sandman.
Men jag litar på henne, och helt ärligt tror jag inte att hon skulle göra något sådant."Oscar?" hör jag utifrån min dörr och jag spärrar upp ögonen. Handtaget trycks ner och in kommer samira med sin nallebjörn i famnen.
"Samira, vad gör du vaken nu?" frågar jag och hon går fram till min säng. Jag lyfter på täcket och jag kan känna hur hennes lilla kropp placeras bredvid min stora.
"jag ville bara vara säker på att du skulle komma hem" viskar hon och håller sina armar runt min arm.
Jag ler och pussar henne på pannan."det är klart att jag kommer hem. det gör jag alltid" viskar jag tillbaka och placerar täcket över oss båda.
"bra" säger hon och uttalar det mest som bja.
Blev faktiskt helt okej nöjd med detta kapitel! Brukar typ aldrig bli nöjd med det jag skriver hehe..
Men glöm inte btw att skriva frågor på min "q & a" som ni kan hitta om ni letar ett snäpp bakåt i denna bok! Skulle vara superkul om det blev lite mer frågor som jag sen kan svara på! Och glöm inte, att ju mer frågor, desto snabbare kommer nästa kapitel ;)Ha det bra!
YOU ARE READING
Prove It - o.m
Fanfiction"You are every reason, every hope and every dream I've ever had. I love you and that's the beginning and end of everything. Sometimes, it's hard to find words to tell you how much you mean to me. A lot of times, I don't say anything at all. But I ho...