Prove It - o.m

tjugonio

"jag hörde att du fått ett ligg efter festen" säger jag och smuttar på mitt kaffe. Felix flinar stort och pillar på kanten av sin mugg.

"ja.. fast jag kommer knappast ihåg att jag ens kom. men lova att inte säga till Oscar om Daniella" säger han lågt och höjer på ögonbrynen. jag nickar och tar en tugga av min chokladmuffin.

varför jag och felix sitter på ett cafè tillsammans har jag ingen aning om. han frågade och jag sa ja helt enkelt. runt om oss sitter ett par med sina barn, samt ett lite äldre par och ensamma personer som upptaget sitter och pratar i telefonen. sedan kollar jag på barnen igen. tänk den dagen då jag och ogge skaffar egna små kopior av oss själva. eller vi kanske inte ens kan få barn?

men det vill jag verkligen. jag vill vara med ogge tills den dagen då mitt hjärta slutar slå, jag vill bara vara med honom. oscar är mitt allt.

"men du evelina.." börjar felix efter en lång tystnad mellan oss. jag kollar upp på honom som lägger ner sin telefon på bordet efter att han använt den.

"jag hoppas att du vet att jag verkligen ångrar allt jag gjort mot..dig.. tidigare och så.." mumlar han och kollar ner i bordet som är i en mörk brun trä-färg. min ena mungipa rycker sig uppåt och en glädje sprider sig i mig.

"det är lugnt" säger jag och han blickar upp mot mig.

"är det säkert?"

"ja... ja absolut"

"åh, va..vad bra" ler han. "jag vet inte varför jag alltid varit så elak. nu när jag tänker efter genom mitt liv så vill jag bara spy på mig själv. visst, jag har aldrig haft en bra stund genom min uppväxt me-"

"det är lugnt felix, jag lovar. du behöver inte be om ursäkt, inte för mycket iallafall. jag är glad över att vi har kunnat stryka ett sträck över vad som har hänt. man går vidare, livet går vidare." säger jag och ler.

"du har rätt. verkligen." ler han tillbaka och andas ut.

"nej vad säger du, ska vi dra?"

"låter bra" håller felix med om och vi båda reser oss upp och börjar packa ihop.

"jag vill att du kommer hem till mig imorgon klockan 19:00, min mamma och samira ska åka iväg så jag är ensam hemma hela helgen. älskar dig"

hela jag blev full av lycka och leendet på mina läppar växte större än någonsin. Felix kollade snett på mig och drog ihop ögonbrynen.
"va glad du blev då" skrattade han och skakade på huvudet.

jag sa ingenting. bara fortsatte le.

Sjuuukt kort kapitel I know... men eftersom att nästa kapitel är det sista så kommer det bli längre!

Hoppas att ni gillade det!