Ogges perspektiv:
"Sluta, hon är fan inte som ni tror" fräste jag åt Oscar och Felix. Felix skrattade och drog handen över magen under hans T-shirt.
"Ogge, hon är en ful slampa. När ska du fatta det?" skrattade han ännu mer och jag spände knogarna. "Säg aldrig sådär om min tjej igen, fattar du?" väste jag och knep tag om hans tröja i halskragen och tryckte upp honom mot väggen. Han svalde hårt och nickade.
Jag kastade min ölburk som jag knappast druckit ur på honom och smällde igen dörren till Oscars källare. Källaren där vi brukar sitta vissa kvällar, dricka alkohol och bjuda dit massa brudar.
En vecka har gått och jag och Evelina har inte pratat alls. Även fast jag har försökt att ringa och smsa så har hon inte svarat. Så, det kanske är bäst att säga förlåt på riktigt. Berätta varför jag är som jag är, berätta hur jag känner för henne.
Med bestämda steg bort från Oscars hus gick jag mot Evelinas kvarter. Då hon och Oscar bor nära varandra var det inte en lång gångväg alls, men jag är ganska lat så blev jag iallafall andfådd när jag kom fram till hennes hus.
Med tre hårda knackningar på dörren klev jag ett steg bakåt för att inte få dörren på mig om någon skulle öppna. Det hände faktiskt när jag var liten och skulle sälja jultidningar, en gammal gubbe smällde upp dörren på mig så att jag fick en stor bula i pannan. Typiskt.
"Hej Ogge" sa Charlie och log stort. "Hej" sa jag försiktigt och han släppte in mig.
"Ehm.. är Evelina hemma?" frågade jag och kollade mig omkring i huset. Det verkade som att det var tomt så jag antar att hon och Charlie är hemma själva.
"Charlie vem-" hörde jag Evelinas röst från trappan och ett litet försiktigt leende spreds på mina läppar när hon stannade upp i trappan. Hon kollade chockat på mig och harklade sig.
"Ehm.. Charlie, du kan väl gå upp på ditt rum och leka med lego eller nått?" sa hon och med en nick mot hans rum. Charlie sprang genast upp och en nervositet la sig över hela mig.
Evelinas perspektiv:
Jag stannade upp och kollade chockat kollade på Ogge som stod i dörröppningen med händerna nerdragna i fickorna.
Efter att Charlie sprungit upp på sitt rum korsade jag armarna över bröstet och lutade axeln mot dörrlisten.
"Vad gör du här?" frågade jag drygt och blängde på Ogge. Han såg nästan lite rädd ut, rätt åt honom...
"Öhm,.. Skulle vi...kunna... gå upp på ditt rum och... prata?" frågade han och tog försiktigt av sig sina skor. Jag drog ihop ögonbrynen och suckade.
"Visst" muttrade jag och började röra mig upp till mitt rum med honom hack i häl.
Väl inne i mitt rum var det nästan pinsamt stökigt, men någon ork om att bry mig fanns knappast så jag hoppade upp i min säng och la en kudde på mina lår.
"Så.. vad ville du snacka om?" frågade jag när han satt sig ner bredvid. Men han fortsatte bara vara tyst, kollade istället tomt framför sig och drog tänderna över sin underläpp.
SÄTT PÅ LÅTEN "Tenerife Sea - Ed Sheearn" FÖR LITE MER KÄNSLA :)
"Asså fan... Jag vette fan hur jag ska börja men, men... jag försöker.." sa han och jag suckade lite diskret. Skulle han komma med hans dumma förklaringar igen så kommer jag kasta ut honom med huvudet före.
"Det hände när jag var nio år. Jag satt hemma, min mamma kommer in till mig och berättar att pappa ska åka bort i några dagar. Det skulle bli svårt då min pappa betydde så jäkla mycket för mig. Vi hängde alltid ihop, det var en människa jag alltid kunde lita på och ha kul med. För vi var så lika.
Jag tänkte mest "du klarar det Oscar, låt dessa dagar gå fort bara".Dagarna gick, tills det blev till veckor.
Jag frågade mamma varför han aldrig kom, och det var då jag fick veta att p-pappa.. hade lämnat oss för att ha åkt till en annan tjej. Jag var förkrossad, grät flera nätter i rad. Och även om jag var nio år och inte förstod så mycket. Men jag förstod mer än vad någon någonsin trodde.
Efter ytligare några dagar fick jag veta att pappa var påväg hem igen, för att jag skulle få träffa honom. Men... saken är att... jag hann inte.
Bilen kraschade med en flera meters lång lastbil, o-och...pappa..klarade sig inte."Helt tom av ord kollade jag på Ogge om hade sitt ansikte begravt i sina händer. V-vaa..
"Och... Det är därför jag alltid har haft så svårt att lita på människor, efter allt som har hänt i mitt liv. Det där det som har dragit mig till att supa, festa och ligga med alla tjejer.
men så fann jag dig.. Och du, du Evelina, är den första jag någonsin träffat efter min pappa som jag verkligen kan lita på. Du... du anar inte ens hur mycket du betyder för mig, asså det är... allt.
För jag är så jävla kär i dig Evelina. På riktigt, jag skulle aldrig göra något dumt mot dig om det aldrig hade hänt med min pappa. Men eftersom att det hände och jag blev som jag blev, så har jag svårt att visa mina känslor... jag gör konstiga och jävligt dumma saker, det är någonting som händer även fast jag verkligen inte vill.för... jag tror jag har fallit för dig. Eller jag vet det, för jag är kär i dig."
Plötsligt möttes våra gråtfärdiga ögon, pannorna hade vi lutade mot varandras och jag kunde känna hans varma andedräkt mot mina läppar.
Det är nu alla känslor bara rasar in och jag bara känner allt för honom, bara för honom. Oscar Molander.Och det är nu, i denna stund som jag känner hur jäkla kär jag är i honom.
Utan att ens veta om det placerade han sina läppar mot mina, hans händer kupade runt mina käkben och min hand runt hand nacke. Jag drog honom närmre mig och sakta men säkert la jag mig ner i sängen med honom över mig. Utan att sära på läpparna drog jag sakta mina fingrar igenom hans hår och ett litet leende spred sig på mina läppar i kyssen.
"Jag älskar dig." viskade han och särade på våra läppar.
"Och jag älskar dig." viskade jag tillbaka och kollade honom i ögonen.
"Evelina?"
"ja?" sa jag och han harklade sig lite lätt.
"är vi typ..."
"ihop?"
"mm?"
Jag log och vi rullade runt så att det var han som låg under mig och jag överst. Mina fingrar drog jag över hans käkben och placerade ännu en gång mina läppar mot hans.
"..jag är din och du är min. bara min."
"Bara din."
Vill bara passa på att säga TACK så jätte mycket för alla fina kommentarer jag har fått! ni är bäst ❤️
YOU ARE READING
Prove It - o.m
Fanfiction"You are every reason, every hope and every dream I've ever had. I love you and that's the beginning and end of everything. Sometimes, it's hard to find words to tell you how much you mean to me. A lot of times, I don't say anything at all. But I ho...