Tröttsamt stängde jag av väckarklockan på min telefon innan jag kastade tillbaka huvudet i kudden igen.
Måndag morgon, och jag är tvungen att gå upp en timme tidigare bara för att lämna Charlie. Yay.
Jag drog mina händer över ansiktet innan jag reste mig upp från det alldeles för varma, sköna täcket. Den kalla luften slog mot mina bara ben och överkropp, då jag endast hade ett par trosor och en magtröja på mig.
Ur min garderob tog jag ett par svarta jeans med en basic marinblå T-shirt. Samt ett par svarta strumpor och lite av min bodymist från Victoria Secret's.
Smink var inte så mycket jag tänkte på, jag hade mest lite puder och mascara. Det räckte så för mig.
Mitt skuldblads-långa hår satte jag upp i en tofs, framhävde några hårstrån framför öronen och satte i mina diamantörhängen. Nog om det så gick jag in till Charlies rum för att väcka honom, men till min förvåning låg han inte i sin säng. Eller var på något annat ställe i rummet.
Jag suckade innan jag gick ut från hans rum och ner för trappan."Evelina?" Hörde jag hans röst utifrån köket, jag drog ihop ögonbrynen och gick in till köket.
"Hej, jag har gjort frukost till oss!" Utbrast han lyckligt och ett stort leende prydde mina läppar när jag såg vad han dukat upp. Mackor med apelsinmermelad och två koppar med varm oboy.
"Va gulligt av dig gubben" sa jag och han hoppade upp i min famn.
"Äsch, det tog inte så lång stund" sa han och läspade lite på orden så och stund.
***
"Så ha en bra dag så ses vi ikväll." Sa jag ock kramade om Charlie innan han försvann med sina kompisar.
Lite längre bort stod Ogge, med samira och hjälpte henne av med jackan.
Mina kinder hettades fort upp när han märkt att jag kollat, och kollade sen på mig med ett litet leende.Lika som Charlie gjort så sprang Samira iväg efter att ha kramat on Ogge. Jag log lite mot Charlie och Samira som glatt tog tag i varandras händer och skuttade iväg.
Mina steg styrde jag mot ytterdörren och började i normal takt gå till min egna skola som ligger några minuter bort.
Egentligen kunde jag tagit bussen, men det var inget jag kände för att göra idag."Evelina"
Jag vände mig snabbt bak och min blick landade på Ogge. Jag kunde nästan känna hur han hade kollat på min bakre del...
Hans ena hand var nertryckt i hans ficka på hans lite halvt slitna svarta jeans. Och i den andra handen hade han, mellan tummen och pekfingret en cigarett."Hej." sa han och blåste ut röken mellan sina läppar. Jag hostade till lite och han skrattade lågt. "Hej"
"Ska du till skolan?" Frågade han och tog ännu ett bloss. Jag nickade och sa ett snabbt ja.
"Bra, pallar inte ta bussen och det är ju bra tråkigt att gå själv" sa han och satte på sig sina svarta solgalsögon. Jag skrattade lite lågt och nickade. "Jo, ja det är sant" sa jag.
Det var en ganska tyst stämning, en pinsam tystnad. Bara våra fotsteg som hördes. Plus Ogge när han tände på en ny cigarett.
"Såå... Lämnar du din brorsa ofta på mornarna?" Frågade Ogge och kollade ner på mig. Japp, han var tvungen att kolla ner på mig då jag är mycket kortare än honom.
"Nja, vissa mornar. Det är lite olika" sa jag och gav honom ett leende. "Själv då?"
"Nja, asså jag lämnar henne bara Måndagar och Onsdagar. Du vet, morsan jobbar natt då. Jävligt drygt att gå upp så tidigt, men annars får jag inte pengar av henne" sa han och skrattade. "Aa, jo, jag vet hur det är.." Sa jag och vi kollade på varandra. Dock kunde jag inte se in i hans ögon då han hade solglasögon som täckte den synen. Men resten av hans ansikte var också väldigt vackert.
Ett sjukt dåligt och kort kapitel... Men kände att jag behövde uppdatera lite här.
Nu har jag iallafall skrivit klart Night Of Ice, och kommer därför jobba på denna som ett "förstahandsval"! Är sjukt taggad på att fortsätta på denna. Har tänk ut en massa saker... ;)
Hoppas att ni gillade kapitlet!
xoxo
BẠN ĐANG ĐỌC
Prove It - o.m
Fanfiction"You are every reason, every hope and every dream I've ever had. I love you and that's the beginning and end of everything. Sometimes, it's hard to find words to tell you how much you mean to me. A lot of times, I don't say anything at all. But I ho...