Vi

Redo

Idag är dagen.
Allting har lett fram till detta och ingenting kommer att spela någon roll när detta är över.

Det är nu eller aldrig. Idag vet jag om dina ord är lögner eller om allt är sant.

Idag vet jag om vi kommer skiljas åt som bästa vänner, ett par eller som främlingar. Allt hänger på din nästa mening.

Dina andetag är tunga och jag kan känna hur ögonen börjar fyllas av tårar när tystnaden ekar i den kalla natten i väntan på dina nästa ord.

Allt som cirkulerar i mitt huvud är

"Hur hamnade vi här?"

. . .

Jag tar ett djupt andetag när jag ser den stora byggnaden framför mig. Jag har både fruktat och sett fram emot det här hela sommaren. Dagen då jag börjar gymnasiet. Jag är så nervös och när jag hör en välbekant röst bakom mig vänder jag mig om och tittar på min bästa vän med tacksamhet i blicken.

Han är solbränd efter de senaste veckorna som vi har spenderat utomhus varje vaken sekund för att inte missa de sista veckorna av frihet. Hans bruna hår har blekts lite i solen och han har fått en del ljusa slingor. Han möter min blick och ler mot mig med ett förväntansfullt leende. Jag ler tillbaka och han tar min hand.

"Redo?" Frågor han.

"Redo" svarar jag och nickar.